Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det stora nordiska krigets slutakt och ständerväldets grundläggning - Stora ofredens sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
folk ta hela vakten till fånga. Under tiden hade manskapet
i Tordenskiolds andra slupar förnaglat batteriernas kanoner
och började varpa ut de svenska fartygen ur Nya varvets
hamn. Men arbetet var ingalunda lätt, isynnerhet som
försänkningar voro anlagda i älven.
Klockan var nu halv ett på natten. Månen hade gått upp,
och vid dess sken kunde man iakttaga, huru en tjock rök
utbredde sig bland fartygen i hamnen. Plötsligt flammar det
till, och en stark knall höres. Det är ett svenskt fartyg, som
springer i luften. Det hade fastnat på en försänkning, och då
danskarne icke kunde få det med sig, hade de stuckit det i brand.
Nu fick man på Älvsborgs fästning äntligen upp ögonen,
och kommendanten lät kanonerna börja spela. Han sände
också ut en vaktbåt för att få veta, vad som var på färde.
På återvägen från Nya varvet möter patrullbåten en slup,
som anropas med tillropet »Wer da?» En röst med
stentorsstämma svarar: »Tordenskiold.» Det är amiralen själv, som
med sin huvudflotta stannat strax utanför Nya Älvsborg och
nu är på väg in till Nya varvet. Och med sin vanliga käcka
oförskämdhet ropar han efter svenskarne: »Hälsa er
kommendant från mig, att jag är här för att lära honom att hålla sig vaken!»
När Tordenskiold kom fram till Nya varvet, pågick
alltjämt arbetet med att varpa ut de svenska fartygen. Men
blott ett av dem lyckades fienderna få med sig — de andra
måste de sätta eld på. Och vid skenet från de brinnande
fartygen rodde Tordenskiold och hans lilla djärva skara ut
ur hamnen utan förlust av en enda man, trots beskjutningen
från fästningen och från en del infanteri, som skyndat till
stranden. »Ingen diktares fantasi kunde», säger en av
Tordenskiolds minnestecknare, »ha skapat en mera verkningsfull
avslutning på Tordenskiolds dådrika krigarbana än denna
hans seglats i den månljusa natten utåt Älvsborgsfjorden,
där bålen från de brinnande skeppen speglade sig i böljorna.»
Med denna djärva bragd slutade krigsrörelserna på
västkusten, och den 27 oktober 1719 avslöts mellan Sverige
och Danmark ett stillestånd, som den 22 juni påföljande år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
