- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / V. Karl XII:s tid från 1710 samt den äldre frihetstiden 1709-1739 /
433

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I krigsfångenskap - De svenska krigsfångarne i Ryssland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

De svenska krigsfångarne i Ryssland.



NÄR freden i Nystad avslöts, slog äntligen befrielsens
timme för de tusentals karoliner, som suckade i rysk fångenskap.

De flesta svenskarne i Ryssland hade blivit fångna vid
Pultava och Perevolotjna, men många hade även under de
föregående krigsåren förts dit, och det ej endast krigsmän
utan även tusentals män, kvinnor och barn av den fredliga
befolkningen, vilka fallit i ryssarnes händer vid dessas
härjningståg in på svenskt område. Bönderna från Finland och
Östersjöprovinserna liksom deras hustrur och barn blevo
av ryssarne behandlade som livegna och tvingades att döpa
om sig samt övergå till den grekisk-katolska religionen.
Flertalet av dem dukade emellertid under genom
överansträngning och svält. Många blevo sålda som slavar till
turkar och tatarer, men en del av dem lösköptes av Karl XII
under hans vistelse i Turkiet och sändes hem igen.

Efter nederlaget vid Pultava och kapitulationen vid
Perevolotjna fanns det knappt någon svensk bygd, ja knappast
någon större släkt, där man ej hade någon kär anförvant
fången hos en rå och barbarisk fiende, nästan utan hopp
om att mer få återse honom.

Hur skulle det inte nu kännas för de hemmavarande, när
det redan under kriget många gånger känts svårt för dem
att icke få höra något från de sina. Ett rörande bevis på
en hängiven kvinnas ängslan för sin make är följande brev
från augusti 1707 till sergeant Salliet, som senare utmärkte
sig så, att han befordrades till löjtnant:

»Min ger tans kära man.

Jag för undra mig storligen der upå at jag inte får suar
upå mina bref som Jag hawer skrifwit er til min kära man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0447.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free