Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I krigsfångenskap - De svenska krigsfångarne i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En annan framstående svensk vid namn Lorenz Lange
blev ryskt kansliråd och gjorde flere karavanresor genom
Sibirien och Mongoliet till Peking, där han i ett par år
verkade som tsarens agent med uppgift att inleda
handelsförbindelser med kejsaren av Kina. I två år vistades han
i den kinesiska huvudstaden såsom rysk ministerresident.
Vid en audiens hos kejsar Kien-Long fick han av honom
kännedom om freden i Nystad. Att kejsaren av Kina
intresserade sig för Sverige framgår av den engelske
resenären John Bells skildring av en diner vid kejserliga hovet i
Peking. »Kejsaren», heter det, »frågade om åtskilliga
furstar och stater i Europa, om vilkas makt till lands och
sjös han var väl kunnig. Men framför allt undrade han,
huru konungariket Sverige kunnat så länge hålla ut mot
en så stor makt som Ryssland.»
I den kinesiska litteraturen förekommer Karl XII:s och
Sveriges namn redan tidigare. År 1712 företog en kines
tillsammans med en kalmuckisk furste en resa genom Sibirien,
under vilken han sammanträffade såväl med guvernören furst
Gagarin som med svenska krigsfångar. I sin reseberättelse
omtalar han, att konungen i Sverige hette Ka-Lu-Losch
(Caro-lus), var 33 år gammal och hade sitt residens i
Se-Ti-Ko-Eul-Ma (Stockholm). Gagarin hade idel lovord för
Si-Fey-Ye-Se-Ko (svenskarne).
För att återgå till Lorenz Lange, blevo hans dagböcker
från vistelsen i Peking och från hans färder dit utgivna på
tyska, franska och engelska och mycket uppmärksammade
inom den geografiska litteraturen.
Egendomliga öden upplevde den svenske styckjunkaren
Johan Renat, som gick i rysk tjänst och deltog i ett
krigståg mot kalmuckerna år 1716. Då blev han krigsfånge hos
detta folk, som han »lärde att smälta järnmalm, gjuta
kanoner och bomber och sedan förde i fält mot kineserna. Han
återvände 1733 till fäderneslandet genom Sibirien och
Ryssland efter att ha samlat en ofantlig förmögenhet.» Så
berättas det i ett historiskt arbete om Ryssland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
