Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I krigsfångenskap - De svenska krigsfångarne i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förleda oss till den tron, att de voro några änglar. Det finns
rätt många papper bevarade, som visa motsatsen. De
utgöras dels av klagoskrifter till Piper och Rehnsköld eller
dessas svarsskrivelser, dels av protokoll från de krigsrätter,
som på olika platser hållits av deputerade från regementena
under ordförandeskap av en förman, som av Piper och
Rehnsköld utnämnts att taga hand om fångarnes angelägenheter
på den plats, där vederbörande befann sig. Dessa
krigsrättsprotokoll vittna om att disciplinens band understundom
hotade lossna. Somliga vägrade lyda sina förmäns
befallningar under förklaring, att i och med fångenskapen hade
all rangskillnad upphört; och många klagomål över osämja,
ja över slagsmål och dueller fångar emellan, inlupo till Piper
och Rehnsköld. Processer angående ärekränkning och
dylikt voro ej heller sällsynta. T. o. m. ett par rannsakningar
om mord förekommo.
En stor del av tvisterna voro dock av ekonomisk natur.
Vanligen gällde det kvarlåtenskapen efter någon avliden
officer. Hans regementskamrater hade delat den sinsemellan,
men så hade plötsligt en anhörig till honom uppenbarat sig
och gjort anspråk på arvet.
Ej ens prästerna höllo alltid sämja inbördes. I Tobolsk,
där det en tid var bortåt tjoget av fältpräster, blev det
emellanåt »prästträtor», varvid officerarne togo parti för
och emot. Fruarnas fåfänga göt olja på elden. Man hör
talas om att de kämpat en het kamp om rätten till
stolplatsen i den kyrka, som svenskarne uppfört i staden år
1713, och det gick stundom ända därhän, att man bröt
upp lås för att få den sittplats, till vilken man ansåg sig
allena värdig.
Under de förhållanden, i vilka svenskarne levde, blev det
naturligtvis ofta omöjligt att utkräva något straff, utan man
fick fara fram med lämpor och för övrigt taga förseelserna
till protokolls till framtida efterrättelse, när man en gång
komme hem. Men att t. ex. det gamla svenska straffet
kyrkoplikt även här i främmande land kom till
användning se vi av Kaggs dagbok, där det för juni månad 1711
finns antecknat, att en kaptenlöjtnant belades därmed, i
anledning av att »han brutit mot det sjätte budordet med
sin piga».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
