Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I krigsfångenskap - De svenska krigsfångarne i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men en tid kom, då alla underrättelser från henne upphörde.
Han skrev brev på brev utan att få något svar. I det längsta
sökte han intala sig lugn, ty han hade anförtrott henne i
sin grannes, kapten Gyllenroths beskydd, och han litade
på att denne var hans vän. Men en dag fick Stobée genom
en kamrat veta, att man i Sverige ansåg honom vara död.
Nu förstod han, att något måste vara på tok, eftersom hans
brev tydligtvis icke kommit fram. Nu måste han hem.
Då begagnade sig hans vänner av björnens ölsinne. Man
hittade på att blanda brännvin i det öl, man gav nalle,
varför denne allt emellanåt måste stanna kvar och sova ruset
av sig. Vid ett sådant tillfälle passade man på att ge den
besvärlige gästen ett dråpslag, så att han aldrig mer
vaknade, och gömde kroppen i en källare. Guvernören
saknade visserligen sin björn, men han trodde, han som alla
andra, att det trolösa djuret lupit till skogs och för alltid
återvänt till sina stamfränder.
Vid samma tid låtsade Stobée, att han blev sjuk, och
för var dag sågo hans vänner allt allvarligare ut. De spredo
ut, att han angripits av en smittosam feber. Då vågade
ej ens guvernören komma dit. En dag, när allt var klart
för Stobées flykt, underrättade man de ryska
myndigheterna, att fången under natten avlidit. Nu hämtade man
den döda björnen upp ur källaren, lade honom i Stobées
säng, vänd mot väggen och med överstens peruk och djupt
neddragen nattmössa. Ett par ryska tjänstemän infunno
sig för att vederbörligen besiktiga liket, men de möttes
av en så förfärlig lukt, att de nöjde sig med att stanna i
dörren och hålla för näsan samt befalla, att liket
ofördröjligen skulle begravas för att icke bringa pestsmitta över
staden.
Kamraterna voro ej sena att göra Stobées ställföreträdare
den sista tjänsten. Begravningen bevistades av guvenören
och hans officerare, de förnämsta ryssarne i staden och av
alla de svenska fångarne, bland vilka blott några få visste,
att det var guvernörens björn, som jordades. Men under
det att begravningskalaset pågick som bäst, gav sig den
verklige Stobée, förklädd till rysk gårdfarihandlare, helt
obemärkt av från staden.
Efter ett helt års kringflackande under otaliga faror och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
