Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I krigsfångenskap - De svenska krigsfångarne i Ryssland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vedermödor lyckades han komma över till Finland. Då
hade han till sist fått tjäna som barnpiga åt en finsk
köpmans lille gosse.
När Stobée kom hem till sin egendom i Västergötland,
skulle han äntligen få veta, varför hans brev ej kommit
fram. Gyllenroth hade hela tiden sökt locka och övertala
hans hustru till att gifta sig med honom. Den falske vännen
hade uppsnappat alla Stobées brev och intalat hustrun,
att denne var död.
Just som den stackars kvinnan givit vika för Gyllenroths
enträgenhet och lovat taga honom till äkta — vem är det,
som träder in? Jo den, som hon menar vara för längesedan
död. Vid åsynen av vad hon tror vara mannens vålnad
sjunker hon avdånad ned i soffan. Bedragaren står där
som förstenad av blygsel inför den, som han så skamligt
svikit. Som en feg hund blir han jagad ur huset av dess
herre.
Stobées maka hämtade sig snart från den våldsamma
själsskakningen, och nu var det idel glädje och tacksamhet
över mannens och hennes egen underbara räddning.
Stobée hade dock ej länge varit hemma, förrän han åter
ställde sin arm och sitt svärd till fäderneslandets tjänst.
Först blev han under år 1717 använd till att sätta de
förfallna skånska fästningarna i gott stånd och anlägga nya
försvarsverk, och året därpå kallades han av Karl XII till
Norge, där han deltog i belägringen av Fredrikshald.
Följande år skulle han råka ut för nya prövningar.
Gyllenroth, »detta odjur av vildhet och nedrighet», såsom han
kallas i en levnadsbeskrivning, umgicks med
hämndplaner mot honom. Han hittade på att med tillhjälp av några
vänner, vilka voro lika goda som han, ange Stobée för att
ha på ett värdshus fört upproriskt tal mot konung Fredrik I.
Personer trädde fram och vittnade, att de sett och hört
en man, som kallade sig överste Stobée, under svordomar
och förbannelser tala hotfulla ord om konungen. Stobée
blev genast häktad och var nära däran att bli förklarad
skyldig.
Innan ännu vittnena sett honom, begärde han emellertid
av domaren, att han skulle få utan bevakning ställa
sig bland åhörarna, samt att vittnena därpå skulle inkallas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
