Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Arvid Horn leder Sveriges öden
- Sveriges krafter växa under Arvid Horns och ständernas vård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Handelsbalansen, brännvinet och lapparne.
Själva den ledande grundtanken i fråga om vår
utrikeshandel var, att man borde tillföra landet så mycket pengar
som möjligt genom att driva upp exporten men samtidigt
minska importen. Ju mera exportens värde övervägde
importens, dess större bleve den vinst, som tillfördes landet.
Ty penningen var, säger en nationalekonomisk
skriftställare från denna tid, »ett rikes anda och liv». Häri ligger
merkantilsystemets berömda lära om handelsbalansen. Vid
varje riksdag var det ett ständigt återkommande bekymmer
att tillse, hur handelsbalansen stod för de närmast föregående
åren, och ämnet blev ett av de viktigaste föremålen för
riksdagens överläggningar. Med bekymmer fann man av
kommerskollegii berättelse till 1731 års riksdag, att »rikets
styrka och krafter ovedersägligen måste mer och mer
avtaga genom den stora och odrägliga undervikten». Denna
skräckbild jagade ständerna från den ena åtgärden till
den andra i syfte att råda bot på det onda. Då man
fann, att tobak var en artikel, som alltför mycket tyngde
på handelsvågen, beslöt man att söka införa odling därav i
Sverige. Redan i början av frihetstiden hade man fått
visshet om, att tobaksplantan trivdes bra i Skåne.
Därför uppdrogo 1723 års ständer åt kommerskollegium dels
att importera och utdela tobaksfrön, dels att genom
folkskrifter sprida kunskap om hur plantan bäst skulle odlas.
En »publikation och undervisning» i ämnet utkom också
följande år, åtföljd av ett kungligt plakat, som
uppmanade var och en att beflita sig om odling av denna växt,
emedan man därigenom skulle minska importen därav till
gagn för samhället. Resultatet av dessa åtgärder visade
sig också snart, och det blev påtagligt, att den begärliga
plantan kunde trivas betydligt nordligare än i Skåne.
En importvara, som vägde ändå tyngre på handelsvågen,
var spannmål, ty efter förlusten av Livland kunde vårt
land icke brödföda sig själv. Till största delen gällde ju
denna import en nödvändighetsvara, men mycket därav
gick åt till brännvinsbränning, en hantering, som visade
stark benägenhet att tillväxa. På 1723 års riksdag hade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:29:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/5/0577.html
