Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Den svenska mekanikens fader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hem, satte han därför in sin kraft på att göra sina nyförvärvade
kunskaper fruktbringande för Sverige. Då hans gamle
motståndare, konstmästaren vid Stora Kopparberget, år 1699
avled, blev Polhem av bergskollegium utnämnd till hans
efterträdare på den viktiga posten. En av de uppfinningar
från denna tid, som Polhem själv värderade högst, var de
s. k. stånggångarna, varigenom kraft kunde ledas från
avlägsna strömmar och vattendrag. Det problemet hade
sysselsatt många hjärnor, men ingen annan uppfinnare hade
lyckats därmed, och på mekanikens dåvarande ståndpunkt
var Polhems lösning av kraftöverföringens problem ett
mästerstycke, som flerstädes i bergslagen står sig än i dag.
De stora förbättringar, Polhem under de närmaste åren
utförde både vid Stora Kopparberget och vid andra gruvor,
väckte uppmärksamhet även utom landets gränser.
Kurfursten av Hannover, som sedermera blev konung i England
under namn av Georg I, hedrade honom med uppdraget att
besöka de rika järn- och silvergruvorna i Harz för att ge råd
och anvisningar till reformer. Polhem kom — det var år 1707
— och förevisade för bergsmännen modeller till sina
stånggångar och föreslog andra förbättringar, men de bara skakade
på huvudet åt hans »paradoxer». Slutet blev i alla fall,
att man beundrade och tackade främlingen för de nyttiga
förbättringar, han införde under sitt kortvariga besök. Och
när han återvände till Sverige, följde två tyska bergsmän med
som lärjungar. Efter lärotidens slut återvände de till Harz
och införde där flere av sin lärares uppfinningar. Försöket
slog så väl ut, att vid mitten av 1720-talet återigen två tyskar
skickades från Harz för att studera under Polhem, och med
tacksamhet erkände de ledande gruvmännen därstädes, att
undervisningen blivit till stort gagn för bergsbruket. Vid
upprepade tillfällen tog man också den svenske mästaren till råds
i bergstekniska frågor.
Konung Georg skall ha blivit så förtjust i Polhem, att han
genom sitt sändebud i Stockholm tillfrågat honom, om han
icke ville med hela sin familj flytta över till England och för
framtiden bosätta sig där. I sådant fall skulle det tillförsäkras
honom »ett vackert lantgods invid London till evärdelig
egendom och dessutom en hederlig lön och all åstundad inkomst».
Ett likartat erbjudande gjorde tsar Peter honom, men —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
