Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Arvid Horn får ett nytt parti mot sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sitt stora inflytande över konungen använde han till att
utpressa »gåvor» av dem, som ville vinna befordringar, och
inte så obetydligt av de främmande ministrarnes mutkassor
blevo av honom omsatta i utsökt goda middagar.
För sina förtjänster som sällskapsman avancerade Broman
med tiden till hovmarskalk men skyndade sig undanbedja
riksrådsvärdigheten, när fjäskande riksdagsmän tillämnade
honom den. Ty han visste, att annars skulle hans vandel
bli offentligen synad i sömmarna. I stället blev han — på
prästeståndets förslag! — till lön för sin »nitfulla kärlek» för
konungens person utnämnd till president i kommerskollegium[1]
och upphöjd i friherrligt stånd. Hans kompetens för
befattningen i fråga var väl icke av allra högsta kvalité. När
han några år tidigare, med förbigående av meriterade
medsökande, blev assessor i kollegiet, anmärktes det, att hans
insikter voro av den art, »att han trodde bomullen växte i
Sverige».
Efter hans död levde hans minne länge på den skandalösa
konkurs, som blev slutet på alla affärsvinglerier och
spekulationer, varmed rumlaren och goddagspilten försökt fylla ett
ideligt penningbehov.
Den sedestränge andeskådaren Svedenborg[2] hade inga
vackra tankar om kungagunstlingen. Han ansåg icke den
avdöde vivören ens värdig att genomgå skärselden, utan såg
i andanom, hur han blev direkt »nedstörtad i plågokammaren
och redan på fjärde dagen svart som en djävul».
När Erland Broman med sin vanliga beredvillighet åtog
sig det delikata värvet att skaffa en älskarinna åt Hans
Maj:t, kunde detta, som utgången också visade, icke läggas
i bättre händer. Men utan sin risk var det i alla fall inte —
det fick Broman bittert röna vid en annan liknande
beskickning, då den unga skönas far helt resolut tog och kastade
Amors budbärare utför trapporna.
När den kunglige älskaren väl fått sin vilja fram, ville
han ständigt ha den sköna i närheten. Det gällde alltså att
få henne anställd som hovdam. Men det var ingen lätt sak
att förmå Ulrika Eleonora att rekrytera sina hovdamer med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
