Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arvid Horn leder Sveriges öden - Arvid Horn får ett nytt parti mot sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så torde svaret uppsättas skriftligen vid Eder avresa ur
riket.’ Härtill genmälde jag: ’Nej det kan icke bliva något av
med vår avresa, förrän I här haven svarat oss muntligen.
Låtom oss därför nu strax hålla en överläggning om vad som
kan komma i fråga!’ Efter detta började han ursäkta sig —
han kom med en del tomma undanflykter, såsom att han vore
överhopad med arbete, och att Eder ringe tjänare ej heller
uttryckligen hade fått något uppdrag att ingå i förhandlingar.»
Till slut framtvang dock Said en konferens mellan sig och
en avdelning av svenska riksrådet. När alla voro samlade,
öppnade kanslipresidenten sammanträdet med de orden till
sultanens sändebud: »Var nu så god och säg, vad I begären
av oss! Dessa statens dignitärer hava nämligen samlats enkom
för att få äran att språka med Ers Excellens.» »Jag genmälde
nu», säger Said, »för att de själva skulle bli tvungna att taga
upp saken: ’Vi begära blott att få veta, om I haven förstått
Hans höghet storvesirens brev och vad I svaren därpå.’
Repliken blev endast: ’Vi hava visst förstått Hans Höghet
storvesirens brev; det vänskapsbevis, han på detta sätt velat
giva oss, har berett oss en mycket stor glädje.’ Jag fortsatte
då: ’Än frågan om skulden då — fanns där ingenting skrivet
om den?’
Nu började de i bönfallande ton häva ur sig en massa tomt
prat; de förklarade sålunda bl. a.: ’Där funnos väl vissa
antydningar; dock haven I ju vår ställning klar för Eder,
eftersom Mustafa Aga, som Höga porten härförinnan täcktes
låta avgå, hit bör hava avgivit rapport därom. Sedan våra mest
inkomstbringande landsdelar till större delen kommit under
moskoviten, förfoga vi numera blott över provinser, som just
icke avkasta stort, så att vi i närvarande läge icke ens ha
tillräckliga inkomster för att bestrida de oundgängliga löpande
utgifterna och än mindre då för att betala igen skulder.’
I allt detta fanns ju inte ett ord, som det var någon glädje
med. Också genmälde jag: ’Gott och väl: det här, som I haven
sagt, gör mig ingenting; det är bara det, att det nu är nära
25 år, sedan dessa penningar lånades. Om I sedan den tiden
haden årligen betalat 25 pungar[1] av skulden, skulle denna affär
ha kunnat vara avvecklad vid det här laget.’»
Men detta inverkade icke på rådsherrarne, som i stället
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
