- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
72

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hattarne som försvarare av vårt nationella oberoende - Kejsarinnan Elisabets försök att tillvälla sig förmynderskap över tronföljaren tillbakavisas av Hattarne

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

avse tronföljdsordningen och regeringssättet. Blackwell
skulle nämligen ha haft »något tal om suveränitetens
införande». Dock kunde Hans Maj:t, »för mannens otydliga
uttals skull, icke allt förstå». Det hela verkar i hög grad
virrigt och planlöst, och den misstanken ligger nära till hands,
att Blackwell blivit framnarrad av dem, som ville skaffa bevis
på farliga anläggningar mot tronföljaren. Därpå tyder också
hans berättelse inför domstolen, att penninganbudet kommit
till honom i ett anonymt brev. Möjligt är dock, att
alltsammans bara var ett framfusigt försök att genom en, som
han själv kanske tyckte, fint uttänkt politisk intrig göra sig
till en märklig och betydande man. Ty på andra områden
synas mannens aktier ha varit i sjunkande. Att han skulle
ha haft något uppdrag av dem, som ville verka för ändring
av regeringssättet, är i alla händelser otroligt. Resultatet av
de noggranna arkivforskningar, som gjorts för att utreda
denna fråga, pekar också därhän, att Blackwell icke gärna
kan ha haft något uppdrag från främmande hov.

Hur såg konung Fredrik på det frikostiga anbudet? Han
vädrade däri en snara för att fånga honom själv i och fann
därför rådligast att underrätta Tessin och tronföljarparet om
alltsammans. Tessin fick också regeringens uppdrag att vara
ordförande i den domstol, som skulle göra statsbrottslingen
oskadlig.

Vid de förhör, som nu anställdes, förnekade den anklagade
ihärdigt, att han skulle ha väckt något tal om ändring i
regeringssätt eller tronföljd. Men härmed lät domstolen
sig icke nöja. En farlig intrig mot tronföljaren skulle till
varje pris tvingas fram i dagen; och då lagliga bevis brusto,
grep man till tortyr. På regeringens särskilda befallning blev
Blackwell två gånger pinad i den förfärliga fängelsehålan
Tjuvkällaren
under ett hus vid Stortorget på det
nuvarande börshusets plats. Av sina bödlar blev han naken
upphängd med framsidan av kroppen mot den iskalla, fuktiga
stenmuren, så att han endast med en fot nådde golvet. När
tortyren för andra gången pågått i tjugo timmar, var
Blackwell alldeles kall, och fältskären förklarade, att det var fara
för livet. Då måste man sluta för den gången. Men som man
ej kunde få ur honom, vad man ville ha fram, blev han
slutligen förd till det ännu hemskare pinorummet Rosenkammaren,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free