Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hovpartiets revolutionsförsök - Adolf Fredrik försöker utvidga kungamakten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han hade därvid till sitt förfogande medel, som sekreta
utskottet anvisade, att av honom utan redovisningsskyldighet
användas till »kunskapande». Den därför beviljade summan
steg under riksdagens lopp så småningom till det ansenliga
beloppet av 30,000 daler silvermynt.
Även Hattarnes spioner hittade på att förpläga bönder,
tills dessa pratade bredvid mun. Så skröt t. ex. en
riksdagsbonde från Dalsland vid namn Anders Olofsson med att han
varit uppe hos konungen, där han blivit trakterad med vin,
fått sitta på en röd sidenstol och snusa ur kungens egen dosa
m. m. Han blev genom sekreta utskottets försorg satt inom
lås och bom — för förgripliga utlåtelser om Kungl. Maj:t,
hette det. Samtidigt häktades också en livdrabant
Silfverhjelm, som villigt sprungit omkring och agiterat för hovets
räkning. Han hade bland annat sagt, att ständernas
pluralitet var köpt, och kallat stora sekreta deputationens
betänkande »en mölja».
Dagen innan stånden skulle samlas för att utse den
deputation, som skulle till konungen överlämna deras utlåtande
angående tvisten mellan honom och rådet, voro tre
riksdagsmän av bondeståndet uppe hos kungen, som språkade med
dem och med tårar i ögonen kallade talmannen och
sekreteraren »samvetslösa». Hans Maj:t ville icke direkt råda
allmogen att kasta ut dem, ty det vore »farligt», men han hade
sagt, att bondeståndet hade orsak nog att så göra. Med gråten
i halsen kommo bönderna ut från konungens rum under
högljudda förbannelser över dem, som voro så »samvetslösa».
Dagen därpå — det var den 29 november 1755 — märktes
genast i bondeståndet, att luften var laddad med oväder,
och detta bröt ut, då fråga väcktes om att utse den
deputation, som skulle följa talmannen till konungen.
Värmlänningen Lars Larsson från Mossängen, en av de tre bönder, som
föregående dag varit uppe hos konungen — för resten en av de
värsta bråkmakarne från 1747 års riksdag —, tog med ens i
»med mycken häftighet» och förklarade, att inga deputerade
skulle få gå, innan man voterat om saken. Häri instämde
Erik Pehrsson i Herrsta, Stockholms län, »med iver och
under många slag i skranket, varvid han satt», ävensom Erik
Månsson från Älsvborgs län, som tillade, att han en gång fått
gå ur ståndet — det var för otidigheter mot talmannen —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
