Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Olof Dalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kärlek till naturen och lantlivets stillhet dallrar också genom
många av hans sånger. Typiskt för dessa känslor är det
lilla fina kvädet »Till en fågel», i vilket den erotiska
känslan förmält sig med en ädel, vemodsfull naturstämning:
»Du lilla fågel, hör:
säg vad det är, som rör
din glada tunga!
Är du ditt Stockholm kvitt?
Får du på landet fritt
om frihet sjunga?
Men kanske, täcka djur,
du aldrig var i bur;
ty vill jag fråga,
om du ej sinnet än
har fäst vid någon vän,
som gör dig plåga?
Du lämnar mig ej svar.
Att ingen sorg du har
det kan jag döma.
Ack, om jag glad som du,
fick alltid, liksom nu,
ali världen glömma!»
»Och solen gick ned över Fagerön,
och Granfjärden stod som en spegel;
och jorden bar frukter, och himlen var skön,
och stranden var prydder med segel.
Till hova[1] är stolt, men Ängsön har tusende nöjen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
