Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- En storhetstid för vår andliga kultur
- Olof Dalin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Så have vi nu kvädit på gammal sägn
om dem, som nu stoftet bepryder.
Vår Herre välsigne och tage i sitt hägn,
det herrskap, som Ängsö nu lyder!
Till hova är stolt, men Ängsön har tusende nöjen.»
En av de mest populära bland Dalins dikter var en, som
hette »Jag svär, sad Malin, vid min hy», och som sjöngs till
»en melodie utav en vacker svensk marche». Den skildrar
en flicka, som ständigt byter föremål för sin kärlek. Efter
att ha svurit Per evig trohet, övergår hon från honom till
den hurtige Mårten, från denne till den lustige Nisse, o. s. v.
Och när hennes ungdom och fägring är sin kos, står hon där
utan man. Då uppenbarar sig till sist hennes förste
övergivne fästman, Per. Och nu blir han tacksamt tagen till
nåder, fast han under väntetiden blivit lam.
Det var Dalins största glädje, när hans egna visor mötte
honom från skjutsgossens läppar, eller när han hörde dem
gnolas av andra medlemmar av »det unga Sverige». Han
var glad över att kunna ge »den konst, som tusenden förstå».
Ännu så sent som år 1901 utkom hans lilla poem »Över
vänskap» i skillingtryck i en ny, naturligtvis ytterst
förvanskad upplaga.
*
Den gunst, som Dalin vunnit vid hovet, medförde i sinom
tid adelskap och befordran till titulärt kansliråd. Men genom
sin tillgivenhet för drottningen invecklades han så djupt i
stämplingarna för konungamaktens utvidgning, att det
höll på att kosta honom huvudet. Kalottpredikningarna
hade rågat hans syndamått, och skalden blev åtalad både
för högmålsbrott och för hädelse. Straffet stannade dock
vid böter och förvisning från hovet. Man ville bevara honom
åt Sveriges hävdateckning. Sin återstående livstid ägnade
han också huvudsakligen åt arbetet på Sveriges historia.
Men förvisningen från hovet kände han nästan som en
landsflykt. Efter fem år blev dock straffdomen upphävd,
och diktaren var åter i sitt rätta element. Men han hade
nu för många järn i elden. Förutom sitt historiska
författarskap hade han krävande ämbetsgöromål, ty han blev år
1759 utnämnd till verkligt kansliråd och bisittare i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0249.html
