Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Rococons sångare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med ens förändrade hans levnadsriktning. Den gjorde
också ett brått slut på konstens glada lek. Han flydde till
diplomatin för att aldrig återvända till diktens värld.
Följande år, fru Nordenflychts och Dalins dödsår,
lämnade Creutz Sverige för att i två årtionden vistas i
främmande land.
På utresan till Spanien stannade han en tid i Paris, där
han knöt vänskapsband med flere författare, vilkas verk
han beundrat hemma i Stockholm. Bland andra besökte
han Voltaire, Tankebyggarordens beundrade mästare, som
å sin sida fann behag i den unge svenske skalden, såsom
framgår av hans korrespondens.
På vägen till Madrid reste Creutz först längs Spaniens
ostkust, genom Valencia, Murcia och Granada, för att se det
nya landet. Han kände sig överväldigad, berusad, som blott
en nordbo kan bli, av den sydländska naturens rikedom,
av solskenet och det azurblå Medelhavet. Blommornas
vällukter smekte hans känsliga sinne och fyllde själen med
»ljuvlig hänryckning». I Madrid lockades han av de unga
flickornas vackra ögon och förföriska läppar.
Men snart kom besvikelsen. I den förslöande
sommarhettan suckar han efter hemlandets skuggiga, gröna
parker. Liknande besvikelser beredde människorna honom.
Kontrasten mot Paris var fruktansvärd. Det var samma
tomhet i det spanska sällskapslivet som i naturen på
Kastiliens ändlösa, solbrända högslätt. Ja man kunde icke
ens säga, att Madrid ägde något sällskapsliv alls. Var och
en levde för sig själv, försjunken i dåsighet och lättja. Det
var därför med uppriktig glädje, som han på hösten 1765
mottog underrättelse om att han utnämnts till svensk
minister i Frankrike. Så fick han lämna Madrid och över
Pyrenéerna, som han kallade världens gräns, fly till Paris,
där han redan upplevat en så härlig tid, där han förvärvat
så många vänner, och där hans själ kunde få den näring och
lyftning, som hon måst umbära i Madrid.
I Frankrikes vittra societet var den unge svenske
ministern snart som hemma hos sig. Hans vän, den berömde
franske författaren Marmontel, skildrar det intryck, Creutz
gjorde i denna den mest förfinade societet, som väl någonsin
funnits. Han skriver, att fast den unge svensken ej lade an
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
