Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Jakob Wallenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bekymrat mig om. Nog kan jag språka med en fransysk
löpare och med en engelsk matros, men lägger du mig för
näsan Psaltaren Davids eller Apostlagärningarna, då finner
du, vad karlen går för. Med ett ord: av alla sätt att föda
sig honett, som nu finnas i riket, är ej något, som jag med
alla mina glosor duger till, så framt jag ej vill följa hopens
exempel och söka syssla utan att bekymra mig om hur den
skall förrättas.» Det är dock att märka, att Wallenberg
själv säger, att han här målat ut sig på sin »fula sida». Men
för resten hade han varken tålamod eller råd att gå och
stampa på den akademiska befordringsbana, om vilken han
i ett brev till en vän yttrar, att den var »en karriär, där
brödbiten sitter ihop med en tandlös käft».
Av ekonomiska skäl måste han ett par gånger avbryta
sina studier och taga informatorsplats. En sådan anställning
hos den rike direktören för Ostindiska kompaniet i Göteborg
Martin Holterman skulle få ett avgörande inflytande på
hans liv. Holterman skaffade honom nämligen befattning
som skeppspräst på en ostindiefarare, sedan han först
avlagt vederbörligt ämbetsprov och låtit prästviga sig. Kanske
var det mest för att få tillfredsställa sin reslust, som han
sålunda beslöt att krypa i prästrocken, ty, som han själv
anförtrodde en vän, han hade »aldrig haft lust för
prästämbetet utan blott blivit insparkad i helgedomen».
Innan den unge skeppsprästen tillträdde sin befattning,
satte Holterman honom i tillfälle att på våren 1769 göra
en resa genom norra och mellersta Europa för att
tillfredsställa sitt »ostyriga nybegär» och »mätta sin
vällusthungriga själ». Denna färd gav upphov till en »Sannfärdig
resebeskrivning börjande med Kongl. sjö- och
stapelstaden Kongsbacka», om vilken han bland annat
berättar, att »antalet av innevånare (två- och fyrbenta
tillsammantagne) bestiger sig till inemot 00000350, som driva en
vidsträckt handel med Annerstorp och Onsala». Om Varberg
heter det en smula vanvördigt: »Här nöjer folket sig med
skorstenar utan hus. Solen skiner härstädes, när icke
himlen är mulen.»
Åtskilligt märkvärdigare saker än så fick ynglingen
uppleva på färden, och mycket roligt hade han, men han slutar
i alla fall med dessa ord:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
