Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 / 341 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

valtsar alltid hördes». Och som Linnæus var en »curieux»
yngling men kände sig stark nog att motstå denna moraliska
smuts, gick han, tillsammans med sin reskamrat, in i ett av
nästena »att se, hur de där levde, men straxt bort, utan
minsta conference med kvinnfolk».

Men den moraliska smutsen var icke den enda i Hamburg.
Han uttrycker sig på följande vanvördiga sätt om den stora
hansestaden: »Hamburg, den vackra staden, luktar som
ett prevet,[1] ty lorten står i diken som vatten. Undrar, att
de icke bliva sjuke.»

Den sjuhövdade hydran.

Staden hade emellertid så många sevärdheter, så många
intressanta samlingar och museer att bjuda på, att Linnæus
kanske hade stannat ändå längre, om icke en händelse
inträffat, som är betecknande för hur lågt naturvetenskapen
stod den tiden även bland dem, som kallades lärda män.

Hamburgs förnämsta naturhistoriska sevärdhet var en
uppstoppad orm eller hydra, som var mycket berömd, och
som blivit beskriven i ett stort vetenskapligt praktverk.
Den sades en gång ha haft sin plats på altaret i en av Prags
kyrkor men ägdes nu av Hamburgs borgmästare, som var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>