- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
348

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En storhetstid för vår andliga kultur - Karl von Linné

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tränga in i de olika sidorna av Linnés forskning, ha gripits
av beundran inför hans väldiga snille. Två av vårt lands
främsta naturvetenskapsmän i våra dagar sammanfatta sitt
omdöme om de nu behandlade stridsfrågorna i följande
förståndiga ord: »Liksom alla stora män har Linné varit
utsatt för att både hejdlöst överskattas av okritiska
beundrare och nedsvärtas av oförstående belackare, ty gallsjuk
småsinthet har funnits i alla tider. Linné var, liksom varje
människa, utsatt för att begå misstag, och det är alldeles
onödigt att överskyla dessa, ty hans förtjänster om
vetenskapen äro så ovärderligt stora, att de alltid skola bestå
till trots av hans brister.»

*



Mitt under lyckan och arbetsglädjen i främmande land
bland vänner och beundrare greps Linnæus av längtan hem
till Sveriges skogar och sjöar, till dess ljusa sommarnätter,
till de svenska vännerna och sin käresta vän långt uppe i
Dalom. Det gick honom som så mången annan svensk i
främmande land, att han där först riktigt kände, var han
hade sina hjärterötter. Något annat än en främling kunde
han aldrig bli i utlandet, isynnerhet som »hans geni
var så alldeles intet för språk, att han intet ens lärde sig
holländska, fast han hela tre år vistades i Holland». Hans
hälsa blev också angripen av det ansträngande arbetet och
det för honom ovanliga klimatet. En vacker dag beslöt han
att lämna all den botaniska trädgårdens härlighet och bege
sig till sin väntande brud.

Men Clifford ville icke på villkor släppa honom ifrån sig.
Han bjöd honom riklig lön och förklarade, att Linnæus
kunde vara säker om den botaniska professuren vid Leydens
universitet, vilken snart skulle bli ledig. Alla lockelser
voro dock förgäves, ty »Linnæus’ käresta drog hans sinne
åt Sverige».

Med känslor av den varmaste tacksamhet tog han i
oktober 1737 avsked av »botanisternas enastående mecenat».
Boerhaave och andra av Linnæus’ vänner i Holland lyckades
dock så mycket rubba hans resplan, att han lovade stanna
kvar i Leyden några månader för att ordna universitetets
botaniska trädgård efter sitt system.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0352.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free