- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VI. Frihetstidens höjdpunkt och slut 1739-1772 /
479

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett mörkt blad i upplysningstidens hävder - Sveriges sista häxprocess

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i Falun konstatera, att flere av kvinnorna voro genom
Tillbergs omänskliga tortyr lidande till sina lemmars bruk, gjorde
han slag i saken och lät frigiva dem samtliga samt återsända
dem till deras hemort. Länsmannen tog han i kraftigt förhör,
men denne skyllde ifrån sig på hovrättsnotarien Ekman.
Landshövdingen lät emellertid icke därvid bero utan
föranstaltade, att målet togs upp igen vid lagtima häradstinget
i Leksand i november 1757.

Där blev skomakardrängen Erik Johansson underkastad
ett skarpt förhör, beslogs med tvetalan och bekände slutligen,
att han efter sitt sammanträffande med Björk Hans fallit
i så djupa tankar över det de talat om, »att han därmed
tillbragt en hel natt och icke förrän efter solens uppgång slumrat
något in samt då i dvala eller dröm tyckt sig verkställa, vad
han i slikt ämne hade hört. Det han således drömt, har han
sedan för skomakaren omtalat såsom verkligen hänt och
denne åter talat därom för andra, varigenom en saga kommit
att utspridas.» Och sedan saken sålunda blivit utspridd, hade
han »av fruktan för någon ledsamhet ej velat omtala, att det
varit en dröm, utan hållit sig vid det han en gång berättat».

Kort därefter ändrade emellertid drängen sin bekännelse
därhän, att han diktat alltsamman. Då blev han dömd till
24 par spö, ärans förlust och förvisning från orten samt att
betala 100 daler s. m. till kvinnorna. Per Olofson dömdes till
20 dalers böter eller 8 dagars vatten och bröd. Kvinnorna
frikändes.

*     *
*



En som emellertid inte var nöjd med utgången var den
andans man, utan vars ovisa ingripande allt detta elände nog
aldrig behövt bli verklighet. Biskop Troilius gav sig
ingen ro, förrän han fick Svea hovrätt att revidera målet.
»Ty», skriver han i en inlaga, »om sådane på given anledning
började undersökningar skulle avstanna, de mera eller mindre
skyldiga utan vidare åtgärd släppas, så skulle påföljden bliva,
att desse personer måtte i deras vidskepelses synd mer
insövas, satans verk i dem mera stärkas och vägen till deras
omvändelse och salighet alldeles igenstängas.»

Ja så blev det på hovrättens befallning ett nytt ting i juni
1758. Vad som där förekom bekräftade ytterligare, vilka råa

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/6/0485.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free