Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska kriget och Hattpartiets fall - Pommerska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
omtanke om kusken, borde dess nit även sträcka sig till
hästarna, vilkas sedighet gjorde dem förtjänta av att
åtminstone få lika rang med kammarherrar».
Någon högre grad av respekt för sin person förstod den
nye fältmarskalken ej att inge sina underordnade, och inte
brydde han sig just heller om en så fåfänglig ting. Men säkert
vann inte disciplinen därpå. Isynnerhet som det bland
officerskåren fanns flere ostyriga element, som inte drogo sig
för att öppet visa sitt missnöje med hela krigsföretaget och
läto det bryta ut i en oförsynt kritik av överbefälhavarens
anordningar. Ett betänkligt svaghetstecken i Hamiltons
befälsföring var det, när han t. ex. kunde låta generalmajor
Kalling, som gärna ville topprida sin chef, ostraffat säga honom
mitt upp i ansiktet: »Jag skall göra min plikt men icke
utmärka mig.» Men Kalling var en inflytelserik riksdagsman
inom Mösspartiet och måste därför behandlas med största
försiktighet.
Fullt lämplig till högste befälhavare var Hamilton alltså
icke, och han gjorde ingen hemlighet av att han själv tyckte
precis detsamma. Men att han önskade gå mot fienden,
visade han i handling. Och han förde också armén längre
in i fiendens land än någon annan av de svenska
överbefälhavarne i detta krig. Hans uppgift försvårades dock
därigenom, att han aldrig från regeringen fick någon klar och
bestämd uppgift för sina krigsföretag. Han måste alltså
på egen hand uppgöra operationsplaner, så gott han förstod,
men det var icke den käcke och gemytlige krigarens starka
sida. »Han hade», skriver Fersen om honom, »ljusa ögonblick,
glänsande svar, då och då goda och rikliga idéer, men det var
såsom en blixt, vars lysande väg förlorade sig i molnen.»
När Hamilton övertog befälet, möttes han av samma
svårigheter som hans företrädare. Visserligen hade
hälsotillståndet bland trupperna blivit något bättre än på vintern
och våren, men en utspisning med huvudsakligen förlegat
salt fläsk var icke ägnat att påskynda rekonvalescenternas
tillfrisknande. En verkan till det bättre kunde man dock spåra
av den brunnsdrickning, som anordnades för soldaterna vid
surbrunnen vid Knieperdamm. Hur pass hälsosamt däremot
spöstraffet verkade på dem, som överträdde förbudet mot
att äta frukt, må lämnas osagt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
