Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pommerska kriget och Hattpartiets fall - Pommerska kriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ännu så sent som den 1 juli 1758 utgjorde de sjuka inemot
6,000 man. Härtill kommo nu vakanserna till följd av
dödsfall, deserteringar och fångenskap. Hela den rörliga styrka,
Hamilton förfogade över, innan förstärkningar hunnit
anlända från Sverige, utgjorde ej ens 9,000 man, och av dem
måste 1,500 man användas som garnison i Stralsund. Vad
kavalleriet beträffar, voro hästarna så försvagade, att knappt
2,500 man kunde göras beridna. I allra uslast skick befann
sig dock trossen. Här fattades både hästar och kuskar.
Trossdrängarne voro regementets olycksbarn. Det mötte
ideliga svårigheter att anskaffa nödigt antal, och de som
utsändes från Sverige, voro i regeln mindre dugligt folk med
usel utrustning. Hamilton anhöll bevekligen hos regeringen,
att de skulle få ordentliga kläder, så att de kunde bärga sig
mot kölden och icke såsom förra året »taga skada och
till en stor del crevera».
Men långsamt gick det med allt, som skulle sändas hemifrån.
Först i mitten av augusti var Hamilton i stånd att sätta
huvudarmén i rörelse. Han kunde då föra 16 à 17,000 man
i fält. Med dem bröt han in i preussiska Pommern, sedan
Ehrensvärd återtagit Peenemünde, delvis tack vare
underlöjtnant Ehrenhjelms välriktade kanoneld.
Hamilton hade emellertid icke hunnit långt, då underrättelse
kom, att ryssarne voro slagna. Men det blev ingalunda någon
anledning för den svenske överbefälhavaren att vända om.
Han blott hoppades, att Fredrik II nu skulle rikta nästa stöt
mot honom. Och för sådant fall ämnade han »bespara fienden
halva vägen», helst hans soldater »intet högre önskade än
att komma med fienden i handgemäng».
Men fort kunde det icke gå framåt. Snart tvingade
honom trossens eländiga tillstånd att stanna över en vecka på
vägen. De dragare, han fått från Sverige, voro »små, usla,
svaga, magra, gamla och istadiga — av hundra har jag måst
kassera 90», skriver han till kanslipresidenten. Lika dåligt
bevänt var det med fordonen. Vagnsaxlar och hjul föllo
ideligen i stycken — man hade nämligen tillverkat dem av
ruttet och murket trä.
Men oavsett dessa hinder fick Hamilton ändå ej mäta
sig med Fredrik II själv, därför att konungen vände sig
mot andra och farligare fiender. Hamilton beslöt då att rikta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
