Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - En begåvad men ostyrig liten prins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Prinsen kunde också konsten att hålla sin guvernör varm.
»Jag väntar på min Tess att spacera med honom» skrev prinsen
till honom, när Tessin en tid vilat ut på sitt gods Åkerö.
Och när »Tess» kom tillbaka till Drottningholm, ville den
lille dagligen ha honom att trava runt med sig kring slottet
och trädgården.
Även om nätterna hade han ansvaret för prinsen, och det
kunde vara besvärligt nog. En gång fick han under fyra
veckors tid knappast någon sömn, därför att den lille var
förkyld och hade en envis hosta.
Och även när Tessin satt vid sitt skrivbord, hade han
tankarna delade mellan statens värv och prins Gustavs uppfostran.
Då skrev han allt emellanåt ned en lärorik fabel, avsedd att
belysa den höge lärjungens fel, och prinsen hade så roligt
åt de agerande fyrfotingarna, att han bara ville höra fabeln
om och om igen.
Tessins uppfostringsmetod var anlagd på att producera
underbarn. Redan vid tre à fyra års ålder började den
lille kronprinsen lära sig historia av kopparstick och tala
franska. Ett år senare arbetade han efter ett fullkomligt
schema: klockan 9 morgonbön, och sedan läste Tessin ett
kapitel ur bibeln, varpå följde kyrkohistoriska utläggningar
i form av lärorika berättelser. Vid frukosten berättade
guvernören fabler. Klockan 12 gav prinsen audiens. På
eftermiddagen var det än religion, än historia, alltid i den
lärorika anekdotens form.
Men alla sedelärande fabler till trots var prinsen på väg
att bli en liten plågoande för sin omgivning. Nu senast hade
han hittat på att sticka fingrarna i näsan och sedan i mun.
Ett sådant oskick måste bort, och Tessin tog itu med pojken,
till en början, som han själv säger, »frynteligt och saktmodigt».
Det hjälpte inte. Föreställningarna blevo skarpare.
Det hjälpte ej heller. Då var måttet rågat. Tessin klagade
för kungaparet, och så blev det en stormig scen, som
slutade med att han lämnade hovet.
Överstekammarjunkaren hos Karl XIV Johan och Oskar I
Edvard Fredrik von Saltza har givit oss följande lilla näpna
familjebild från sin fars tjänstgöring som kammarherre vid
Adolf Fredriks hov: »De kungliga barnen slöto sig snart
till min far; och fanns ingen glädje i barnkammaren, om icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
