Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Gustav III:s lyckliga tid
- En begåvad men ostyrig liten prins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
min far var där. Prins Gustav och prins Karl voro av så
olika naturer som eld och vatten. Båda ville sitta på min fars
knän. Han tog dem en på vardera av sina knän, och var det
med möda han kunde hindra dem att slåss. Prins Gustav
var listigare och sökte att med småknep vinna på bror Karl,
vilken var oförvägen och rättfram. Åt prins Gustav klippte
min far tuppar samt små landskap med trän och värdshus;
åt prins Karl klippte han husarer, skepp och kanoner.
Prinsessan,[1] som då var ett litet barn, ställde sig bredvid min far
och såg så bedjande ut och sade; ’En liten kisse, en liten vovov!’
och när hon fick dessa små husdjur, hoppade och dansade
hon kring dem.»
*
År 1756 inträffar den första stora katastrofen i Gustavs
liv. Det är, när de politiska partierna tränga sig mellan honom
och hans uppfostrare. I förhoppning att komma åt hans
misshagliga lärare anställde riksens ständer i februari 1756
en offentlig examen med den tioårige kronprinsen.
Riksdagens representanter häpnade över barnets begåvning och
kunskaper. Hans framsteg befunnos vara »undransvärde,
så att Hans kungl. Höghet icke har sin like ibland prinsar
i Europa». Syftet med hela tillställningen var alltså förfelat,
men detta hindrade icke de maktägande ständerna att skilja
prinsens utmärkta lärare från deras befattningar[2] och
påtvinga hovet Karl Scheffer som guvernör för kronprinsen.
Partierna hade, som Gustav senare säger, »trängt sig fram
ända till barnets vagga». »Med ett barns förvånade öga» såg
han sina föräldrar förödmjukade och uppläxade och deras
vänner störtade.
Han lärde sig att betrakta den nye guvernören och de nya
lärarne som plågoandar och ansåg sig vara i sin fulla rätt att
visa sig tvär och olydig mot dem. Den ömsesidiga avogheten
avspeglade sig också i den karakteristik av prinsen, som
Scheffer nedskrev efter att blott en månad ha handlett hans
uppfostran. Man har svårt att tro, att denna beskrivning
härrör från samme man, som sedan blev Gustav så varmt
tillgiven. Men oväld i omdöme var aldrig den impulsive
[1] Sofia Albertina.
[2] Se bd VI: 144.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0011.html
