Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - En begåvad men ostyrig liten prins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
spela teater även på morgnarna. Och när han blir förbjuden
att agera, så tar han sin tillflykt bakom en dörr eller till en
garderob och spelar teater där.
Allra mest roar det honom att »härma aktörernas sätt att
sjunga italienska recitativ, till vilka han komponerar barocka
ord ur egen fatabur», skriver Fredrik Sparre, som är
uppvaktande kavaljer.
Länge ha guvernör och lärare fåfängt varnat prinsen
för hans »lastbara smak för skådespel och teatraliska
nöjen», och ofta blir han straffad med riset för både denna
och andra »laster». Men efter några timmar glömmer han
färlan och ger sin onda natur fritt lopp i »otillständiga ord
och later». Förr eller senare erkänner han dock villigt sina
oarter, ty han har en medfödd benägenhet »att tillstå och vid
alla tillfällen hålla sig till sanningen», säger Scheffer. Han
vill så gärna lyda, men han är »så livlig» och glömmer så
lätt, förklarar han själv.
Han ber sina böner tanklöst och gäspande, förväxlar
morgon- och aftonböner och har under gudstjänsten svårt
att iakttaga »utvärtes allvarsamhet och vördnad». Han visar
med ett ord »en utmärkt kallsinnighet för all sann gudsfruktan».
Prinsen är också enligt Scheffers förmenande feg och
egoistisk. Han »hyser en obeskrivlig räddhåga för allt det, som
i det minsta synes honom farligt».
Medicin kan han inte fördra. När han har frossa och skall
ta in kina, måste man hitta på ett knep. Därför utspelas
följande komedi. Hans kammarfru sätter sig med en av
kammarpigorna i knät och försöker få henne att dricka ett
glas med kina i. Men hon vill absolut inte utan stretar emot
av alla krafter, och under den kamp, som nu uppstår mellan
de båda komediantskorna, ramlar den motspänstiga kammarpigan
omkull och rullar till prinsens stora förtjusning utåt
golvet. Men nu är det han, som skall visa, hur duktig han
är, och tömmer sitt medicinglas utan att blinka.
På sin broder Karl är han jämt avundsjuk. Han tål inte,
att någon, allra minst modern, kelar med den lille i vaggan.
Då blir han genast så utom sig av svartsjuka, att han hotar
honom med sin lilla värja. Och när modern bannar Gustav
och frågar, varför han inte kan vara vänlig mot sin lille bror,
svarar han: »Efter jag ej själv vill det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
