Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - En begåvad men ostyrig liten prins
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Karl Fredrik Scheffers starka sida. De domar, han här fäller
över pojken, vittna just ej heller om barnpsykologisk förståelse
hos »vallgubben», såsom han brukade kallas. Det låter, som
om man hörde icke en fyrtioårig man tala utan en gammal
gubbe beklaga sig över ungdomens förvildning, när Scheffer
vojar sig över tioåringens många »laster», hans lättja och
osnygghet, hans »omåttliga matlust eller gourmandise,
vilken övergår allt vad därom sägas kan, dess barnslighet
uti alla sina nöjen, vilken går ända därhän, att Hans kungl.
höghet, änskönt redan inträdd i sitt elfte år, finner ännu sin
största ro med dockor och docksaker, som pläga vara
3- eller 4-åriga barns enskilda tidsfördriv».
»Hans hjärta är uppfyllt med all den högfärd, som hos en
människa finnas kan.» Ytlig och fåfäng är han också: »En
grann klänning ådrager sig hans högaktning, och i hans ögon
är intet annat ädelt, än vad som lyser av utvärtes prydnad
och ståt.» För scenen visar han en utomordentlig fallenhet.
Redan efter en enda föreställning kan han alla rollerna i
en tragedi. Han fäster en handduk eller serviett vid kolten
som släp, virar något annat linne som turban kring huvudet
och genomgår i gest och tal någon av de kvinnliga
huvudrollerna. Och när han väl kommit i säng och tror, att
uppvaktande kavaljeren somnat, reser han sig upp, draperar sin
skjorta med knappnålar, så att den liknar en fruntimmersdräkt,
och börjar »med bart bröst och bara armar» viskande
deklamera vers.
Men Scheffer spionerar och tar reda på saken. Han får
då se den lille »draga fram ett bord till sängen, stiga upp på
samma bord och, sedan han ett par timmar deklamerat
flera scener ur tragedier, giva sig liksom dolkstyng samt, i
det han utropade: ’Mottag Statiras ande!’, kasta sig i sängen
och somna».
Alltid är det kvinnliga roller, han spelar. När han får en
ny nattrock av blå taft, är den inte lång nog åt honom. Den
borde vara så lång, att den släpade, »såsom fruntimmernas
rober göra», förklarar han. Han hotar med att han skall
»skämma bort» nattrocken, så att han snart kan få en ny,
som passar för hans pretentioner.
Han övertalar »fyrbytaren», som kommer för att elda i
hans rum klockan 7, att väcka honom, så att han kan få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
