Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Statsvälvningen 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ögonblicket skulle kunna gå löst av sig självt. Detta blev
Sprengtportens närmaste bestyr. Med den sorgfälligaste
uppmärksamhet genomtänkte han alla detaljer av företaget, utsåg
de män, åt vilka man i sinom tid borde anförtro de olika
uppdragen, och uppsatte på förhand noggranna instruktioner
för var och en. Men han aktade sig ännu för att yppa sina
planer för dessa blivande medhjälpare.
En annan sak, som också måste göras klar på förhand, var
den nya regeringsformen. Den franske ambassadören var
av den meningen, att konungen borde göra sig enväldig, och
samma åsikt lär konungens rådgivare, hans forne guvernör
Karl Fredrik Scheffer, ha haft. Men Gustav själv tänkte
annorlunda. Han ville icke, sade han, bryta mot sin försäkran
att vilja regera över ett fritt folk. Han visste också utan
tvivel, att i och med en stor förändring av regeringssättet
skulle Preussen ställa sig på Rysslands och Danmarks sida,
i händelse dessa ämnade med vapenmakt ingripa. Konungen
och Sprengtporten satte i stället som sin uppgift att återställa
Gustav Adolfs regeringssätt. Det hade också blivit lösen för
alla, som önskade, att en gräns måtte sättas för ständerväldet.
Att helt enkelt återgå till Gustav Adolfs konungaförsäkran
och 1617 års riksdagsordning var emellertid omöjligt —
därtill stod statslivet numera på ett alltför högt utvecklingsplan,
som nödvändiggjorde vida mera detaljerade bestämmelser
än på Gustav Adolfs tid. En ny regeringsform måste
utarbetas. Gustav sysselsatte sig därmed på sommaren 1772 i
samråd med Scheffer, och i början av juli kunde han visa
Sprengtporten ett utkast till den blivande grundlagen.
Sprengtporten tyckte väl, »att herren tämligen skansat
omkring sig»; men då han fann, att ständerna skulle få behålla
sin beskattningsrätt och att konungen ej skulle ha rätt att
börja anfallskrig, så ansåg han folkets frihet och rikets
säkerhet vara någorlunda tryggade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
