Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Statsvälvningen 1772
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kalling, som förde befälet över trupperna i huvudstaden,
skyndade då ned till rapportsalen för att se efter, vad som var på
färde, och hälsa Hans Maj:t, att riksrådet väntade på honom.
Han slapp icke in, men konungen lät hälsa honom, att han
ämnade komma upp till rådet, när han talat med sina
officerare, och att Kalling kunde gå upp förut. Kalling gjorde
så men lade märke till, att några officerare följde efter honom
ända in i rådsförmaket. Vad månde allt detta betyda?
Han vill skicka efter vakthavande kaptenen, men de
efterhängsna officerarne låta honom veta, att detta inte går för
sig, och att konungens vilja är, att riksråden skola stanna
kvar i rådssalen. Kallings hotelser ha ej den ringaste verkan.
Kort därefter infinner sig också en officer med 30 man och
besätter alla utgångarna till rådets samlingsrum, och på
Kallings fråga svarar kaptenen endast, att konungen befallt
honom hålla rådet under bevakning men icke att ge några
förklaringar.
Kung Gustav hade emellertid icke glömt bort sina rådgivare.
Klockan 12 lät han servera middag för dem. Men »rådets
aptit var icke synnerlig», anmärker en berättare helt torrt.
Samtidigt härmed var även sekreta utskottet församlat
i sin lokal på Riddarhuset. En av dess ledamöter avbröt
förhandlingarna med det meddelandet, »att tidning
inlupit om någon besynnerlig händelse, som sig på kungl.
slottet tilldragit». Kort därefter infördes i utskottet en
löjtnant, som visste berätta om händelserna på slottets borggård.
»Herr kammarherren baron von Essen äskade endast den
proposition av herr baron och lantmarskalken, att sekreta
utskottet måtte åtskiljas. Herr baron och lantmarskalken
föreställte sekreta utskottets samtliga ledamöter att iakttaga
den ed och plikt, de Gud och fäderneslandet skyldige voro.
Sekreta utskottet åtskildes.» Så lyder den sista anteckningen
i det ryktbara utskottets protokoll, uttrycksfull i all sin
korthet. Det är, säger Odhner, vår främste forskare på den
gustavianska tiden, »dödsdomen över frihetstidens statsskick,
avkunnad av en bland dess förnämsta representanter. När
denne icke sade ett ord, icke lyfte en arm till dess försvar,
så kunde man ej begära, att andra skulle göra det.»
Axel von Fersen, som dock ej själv befann sig i Stockholm
vid tillfället, har i sina memoarer en mera dramatisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
