Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Gustav avvänder grannarnes hämnd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konungen skall också ha på Ekolsund mottagit en norsk
bonde, som bar det mäktigt klingande namnet Starkodder
och ansågs vara ett slags talman för missnöjda landsmän.
Men allt det där var nu nästan bara såpbubblor.
En viktig åtgärd för att stärka Sveriges ställning var det
kraftiga arbete på utvecklingen av sjöförsvaret, som snart
började. En stolt örlogsflotta uppväxte, och skärgårdsflottan
ökades. Men mera respekt väcktes hos de närgångna vid
åsynen av att svenska folket stod samlat i endräkt
kring sin konung, så att ej mer någon utsikt fanns för
utlänningar att blanda sig i Sveriges livsangelägenheter.
Alla ryska regeringens försök att inom vårt land framlocka
en resning till återställande av »friheten» misslyckades
jämmerligen.
Sverige hade visat, att det ville och kunde räddas.
En stark känsla för den enskildes plikter mot samhället
fanns, trots all partisöndring, kvar på bottnen av den svenska
folksjälen. Det var den stora olikheten med Polen, som ända
in i det sista varit söndrat inom sig självt och därför också
blev styckat. Starkt i känslan av nationens stöd förde
Gustav ett manligt språk mot de grannar, som ville tvinga
honom under oket. Han betonade med skärpa, att Sveriges
statsskick var en angelägenhet, som rörde Sveriges konung
och folk men ingen annan, och han förklarade sig besluten
att »försvara sig mot vemhelst som ville angripa honom».
Gustav hade i utrikespolitiken en god hjälp i sin
kanslipresident Ulrik Scheffer. Scheffer hade i unga dar
utmärkt sig i fransk krigstjänst men sedan gått över till den
diplomatiska banan. Ulrik Scheffer var icke något snille. Han
ägde varken Höpkens vältalighet och lärdom eller Fersens
lysande egenskaper eller sin bror Karl Scheffers livlighet,
men han hade ett ovanligt sunt och säkert omdöme och en
grundlig människokännedom. Hans försiktighet och trygga
lugn verkade välgörande på den livlige, orolige konungen.
Förhållandet mellan dessa båda statsmän har, frånsett flere
olikheter, ett välbekant motstycke i Sveriges tidigare
historia.
För den svage är klokhet och fintlighet ett av de bästa
vapnen. I detta var Scheffer en mästare, och han fick i sin
konung en lärjunge, som gjorde ovanligt snabba framsteg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
