Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Den kungliga familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så kommer detta att vara såväl Er själv som Er gemål till
förfång. Hertigen måste därför varnas, på det att icke hans
rättigheter må inkräktas av en bastard.»
Förgäves besvor hertiginnan sin svärmor att icke vidare
tala om denna pinsamma sak — en dag skickade Lovisa
Ulrika efter hertigen och hade med honom ett samtal om
vilka mått och steg som måste vidtagas för att skydda de rätta
tronarvingarna mot inkräktning från »en simpel adelsmans
oäkta avföda». Karl var också korttänkt och omdömeslös
nog att kalla till sig Munck och ta honom i förhör. Svaret
blev, såsom envar kunde förutse, nekande; och ej nog därmed:
Munck berättade genast för konungen, vad som förefallit.
Då blev hertig Karl rädd och skyndade att själv tala med
sin bror. Men han gjorde det på ett sådant sätt, att hela
skulden föll på hans mor och han själv kom att framstå som
den trogne brodern, vilken Hans Maj:t hade att tacka för att
den nedriga komplotten i tid upptäckts. Efter detta blev
förhållandet mellan bröderna bättre än någonsin, och konungens
harm vände sig uteslutande mot hans mor. I en sådan
sinnesstämning, »gnistrande av vrede» — säger Lovisa Ulrika —
besökte Gustav sin moder i hennes boning på Fredrikshovs
slott. Det blev ett möte, uppfyllt av förebråelser, hotelser
och tårar. Drottningen var emellertid storslagen nog att ta
hela skulden på sig och förtiga hertig Karls andel däri.
Konungen slutade med att säga sin mor, att hans gemål aldrig
ville se henne mera, och att då en sammanlevnad hädanefter
bleve outhärdlig, gjorde hon bäst i att flytta till Stralsund.
Länge arbetade kungafamiljens närmaste förtrogna
förgäves på att åstadkomma en försoning. Änkedrottningen
var villig att avge en förklaring, att hon felat och ångrade sin
överilning. Men konungen svarade: »Jag får aldrig fred, förrän
havet skiljer oss åt. Så länge min moder stannar i Sverige,
har jag att vänta nya strider, var gång mina bröder besöka
henne.» Men en dag på våren 1778 fick han besök av alla tre
syskonen tillsammans med hertig Karls gemål Hedvig
Charlotta. Det blev ett själsskakande uppträde. Konungen kunde
inte komma ifrån den tanken, att hans moder kränkt både
hans och hans makas heder. »Hon har påstått, att det var jag
som förmått drottningen att inleda förbindelse med Munck»,
yttrade har till sin svägerska. »Det är en nedrighet att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
