Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav III:s lyckliga tid - Den kungliga familjen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anklagas för att man förmått sin hustru att taga en älskare.
Om hon blott kränkt min hustrus heder, hade detta
visserligen sårat mig men likväl ej i så hög grad som nu, när det
även gäller min egen. Om en moder glömmer bort, att hon
är mor, får därför icke en kung förgäta, att han är konung, ty
hans och rikets heder äro gemensamma.»
Till sist kastade sig alla fyra på knä för konungen för att
beveka hans hjärta. Gustav rördes till tårar och lovade
både att själv besöka sin moder och söka övertala sin gemål
till försonlighet. Hertiginnan följde med honom till
drottningen. Hon sökte beveka henne med böner, med knäfall,
men Sofia Magdalena var obeveklig. Hon svarade endast,
att hon vore vanhedrad av änkedrottningen och aldrig kunde
förlåta henne detta.
Följande dag avlade konungen ett besök hos sin moder
och tog av henne det löftet att avge en skriftlig och frivillig
förklaring, att det utspridda ryktet var »osannfärdigt,
alldeles ogrundat och uppdiktat». En sådan akt blev också
författad och undertecknad av änkedrottningen, konungens
syskon och svägerska samt sju riksråd, vilka intygade, att
skrivelsen blivit av Hennes Maj:t »otvunget, med berått mod
och full övertygelse avgiven».
Men det skulle ej dröja länge, förrän såret revs upp igen.
Det var, då änkedrottningen kort före riksdagens
sammankomst 1778 tillställde konungen en anhållan, att i anledning
av ständermötet hennes uppförande måtte undersökas och
dömas av en särskild domstol. Gustav blev till den grad
uppbragt över hennes fordran, att han i första hettan hotade att
beröva sin moder friheten.
Den 1 november 1778 fick Gustav III trycka till sitt bröst
den väntade och efterlängtade arvtagaren till Gustav Adolfs
tron och namn. I denna stund av lycka gav han åter
efter för sina bröders böner, att han måtte försona sig med
sin moder. Han tillskrev henne en biljett med inbjudan att
komma till slottet. Dock kunde han icke avhålla sig från att
i rätt skarpa ord påminna henne om den smärta, hon vållat
honom. Troligen har tonen i sonens brev retat Lovisa
Ulrika; och det är nog på det viset, som man måste uppfatta
hennes svar: »Jag är moder, och denna heliga värdighet skall
aldrig utplånas ur mitt hjärta; den skall alltid komma mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
