Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Johan Henrik Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grundläggaren av den finländska kulturen i nyaste tid.
Ingen av Finlands universitetslärare har utövat ett sådant
inflytande på ungdomens bildning som Porthan. Förutom
i sitt egentliga ämne föreläste han i historia, filosofi
och teologi, alltid väckande och intressant. Som forskare
har han förvärvat sig ett odödligt namn genom sina
skarpsinniga och grundliga undersökningar av Finlands natur,
språk och historia. Han gav uppslaget till insamlande av
Finlands gamla folksånger och var en grundläggare av den
finsk-ugriska språkforskningen. Hans kärlek till Finland
sträckte sig till hela svenska riket, och med vemod förutsåg
han den tid, då bandet mellan Finland och det svenska
moderlandet skulle brista. Han bedömde därför också med största
stränghet en landsförrädare som Göran Sprengtporten. —
Porthan var en av de ledande krafterna i det vittra sällskapet
Aurora, där Kellgren nu fick ett utlopp för sin skaldeådra.
Vid 22 års ålder blev Kellgren docent i Porthans ämne.
Men han började mer och mer längta från det lilla Åbo till
Stockholm med dess vida rikare kultur och dess yrare nöjen
och vinkande härligheter. År 1777 fick han sin längtan
förverkligad, då han blev informator för general Meijerfeldts
söner. Härigenom kom han med ett slag in i Stockholms
eleganta och lättfärdiga societetsliv. Generalskan var ju
en av »de tre gracerna» och omgavs ständigt av en skara
beundrare. Den unge skalden följde på sitt håll det höga
föredömet och var snart hemmastadd bland operans aktriser
och dansöser. Sina nya livserfarenheter av sinnesrusets
fröjder lät han komma till uttryck i dikten »Sinnenas förening»,
där han ohöljt förhärligar de sinnliga njutningarna.
Den dikt, som skapade Kellgrens skalderykte, var det
satiriska poemet »Mina löjen», där skalden låter löjet drabba
en hel rad av människors fel och svagheter; de förnämas tomma
och uppstyltade umgängesliv, prästers snikenhet efter denna
världens goda, de lärdas snustorra pedanteri, de skrala
poeternas dåliga rim, de skönas flärd och obeständighet. Han
slutar med att älskvärt vända löjet mot sig själv:
»Håll upp! Jag nog min dårskap ser.
Jag som en ann’ åt svaghet skattar,
och, då jag högt åt andra skrattar,
jag åt mig själv i tysthet ler.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
