Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Johan Henrik Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bland andra, som Kellgren snärtade i denna dikt, är den
svenske Homeros, vilken icke, såsom den grekiske, blott
»slumrar till ibland» utan »snarkar i varenda rad».
Därmed syftade han, efter allt att döma, på en av den svenska
litteraturens mest inbilska dilettanter, A. F. Skjöldebrands
far, konsul i Algier. Han hade till en början lyckliggjort
den svenska litteraturen med ett fruktansvärt »Sorgespel i
tre öppningar», vars namn var »Habor och Signild».
Men hans »tre tragiska öppningar» voro honom icke nog:
efter sin hemkomst till Sverige började han en ivrig
litterär verksamhet, som — enligt hans egna ord — avsåg
ingenting mindre än att lyfta fosterlandet »ur barbariet».
Då frambragte f. d. konsuln också en lång hjältedikt —
»Gustaviaden» — i vilken han uttryckte en blygsam
önskan att varda n:r 6 av världslitteraturens stora epici.
Serien skulle då bli: Homeros, Virgilius, Tasso, Milton,
Voltaire och konsul Erik Brander-Skjöldebrand. Man behöver
inte höra mera än en vers sådan som denna om en episod
i Gustav Vasas befrielsekrig för att bli övertygad om att
konsul Skjöldebrand otvivelaktigt förtjänade en plats vid
Homeros’ sida:
»En Lars Erson förföljde; den andre förföljdes av Olson.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
