Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Johan Henrik Kellgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hem, där Kristina är maka och moder. Där får han
läkedom för de sår, som livet tillfogat honom. I sådana stunder
känner han blygsel och vämjelse vid det uppslitande,
meningslösa livet i dansösernas och aktrisernas värld, i vilket han
förspillt allt för mycket av sina bästa krafter. Då känner han
den sjudande lidelsen som en börda, en skam, en
förnedring. Då längtar han, den ensamme, efter den stora, sanna
kärleken, och när han äntligen fått uppleva den, besjunger
han den i den hänförande dikten »Den nya skapelsen».
Underbar är kärlekens makt att nyskapa: allting ter sig
såsom en ny värld i ljuset av denna himlaborna kraft, som
»av skönhet och behagen
en ren och himmelsk urbild ger».
»då fann min själ sig himlaburen,
sig sprungen av en gudastam
och såg de under i naturen,
som aldrig visheten förnam».
»O, levande förstånd av tingen!
O snillets, känslans hemlighet!
Vem fattade dig, skönhet? Ingen
förutan den, som älska vet.»
»Din blick i dagens blickar blandas,
din röst fick näktergalens sång,
jag dig i rosens vällukt andas,
och västanfläkten har din gång.
Ej nog: du själva fasan gläder,
du fyller avgrunden med ljus,
du öknarne i blomster kläder
och tjusar i ruiners grus.»
»Sen Nya skapelsen stått fram i dagen,
vad ha vi andra till att skapa mer?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
