- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
166

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Karl Gustav af Leopold

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Belsano var det namn, han fått,
och hon, som honom lycklig gjorde,
hon het Graziosa, som hon borde.
Allting var prakt i deras slott,
allt fröjd och ömhet, när de råktes.
Belsano förde furstlig stat:
här spisades på silverfat,
här i förgyllda vagnar åktes.
Kort: Rom ännu med avund talar
om dessa bägge lycklige;
och efter alla vishetslagar
försäkras, att på jordens ring,
näst deras nätter, ingenting
var sällare än deras dagar.»


Graziosa svor dyra eder, att hennes Belsano var den ende
på hela jorden, som hon någonsin skulle kunna älska, och de
bägge överlyckliga människorna lovade varandra att en gång
följas åt även i döden.

Men djävulen tyckte, att Belsanos lycka var för stor, och
svor att störa deras lugn.

»Var läsare, som hunnit bli
en smula filosof till sinnes,
vet, att en gruvlig sjukdom finnes,
som kallas för me-lan-ko-li.
Den sjukdomen består däri,
(om någon optimist mig frågar,
på vilka prov hon kännas plär)
att den olycklige, hon plågar,
ser allting — sådant som det är


Och till melankolin sällar sig ofta en annan hemsk sjukdom,
som kallas svartsjuka. Den består i att det arma offret
»tror allt det onda — som han ser».

När Graziosa närmade sig trettiotalet, fick hon — som
så ofta händer vid den åldern — mera gott om tid över från
sina nöjen. Och mannen å sin sida fick allt emellanåt
förhinder — hans plikter togo honom kantänka mer än förr i
anspråk. Varåt ägnade då Graziosa sina lediga stunder? Jo
åt bön i kyrkan mitt emot. När hon låg där på sänkta knän,
var det en syn så vacker, att ryktet om den sköna bedjerskan
började gå och lockade dit även hennes man. En dag står
han där betagen av denna nya syn, jämkar sig närmare och närmare:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free