Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Karl Gustav af Leopold
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Som fågeln, lätt och tyst i fjätet,
han drar sig, ömsom rädd och glad,
bakom det helga stenbelätet,
inför vars fot hon låg och bad.»
»Den nedriga! Hur rörd hon var!
Hur fromt hon kommer hit att skria
var dag sitt ’Heliga Maria’!
Och bakom denna — står en kärl!»
»Mat fanns ej, där han sig befann.
’Välan, vad skada’, tänkte han,
att spisa med min falska kvinna?
Hon blir ej falskare därför.
Tvärtom, det är just så jag bör
dess oskuld eller otro finna
Den skall bli klar; jag vill ej mer!’
det skrek han till med sådan iver,
att jag i förväg läsarn ber,
vad helst nu följden därav bliver,
ej bli förskräckt för vad som sker.»
»Nej aldrig så han henne skattat;
nej aldrig syntes hon så skön.
O Gud, att hon då aldrig fattat
det orådet att göra bön!»
»Vid skenets fläkt, som lampan sprider,
hon sitter opp och ser förskräckt
en blek gestalt, i nattlig dräkt,
som långsamt fram till sängen skrider.
Hans ena hand en bräddfull skål,
ett krucifix den andra håller.
Vars röst? Vem hör hon? Sin gemål!
Min man .. i himlens namn ... vad våller»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
