Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Bengt Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skaldens fingrar! Han ringde på kammartjänaren och yttrade
i skarpa ord sin ledsnad häröver. Kammartjänaren trodde,
att förtrytelsen egentligen gällde Lidners långfingrighet: han
undrade inte på, att Hans Excellens var bedrövad över
Lidners beteende. »Ja, min vän, det är sant», svarade Creutz,
»men det är nu inte det, som egentligen bekymrar mig. Du
vet, att jag snart skall ge stor middag; och var skall man i
en hast kunna skaffa nya byxor från?» — »Men», utbrast
kammartjänaren förvånad, »i Ers Excellens’ garderob finns
det ju flere stycken sådana plagg, lika ståtliga som de
stulna.» Nu först gick ett ljus upp för den tankspridde
ministern. Han lät hämta ett par andra onämnbara, klädde
sig och var hela dagen vid bästa lynne.
För rättvisans skull bör framhållas, att Lidner var lika
hastig att giva som att taga. När han hade pengar, strödde
han slösande omkring sig åt fattiga stackare, så att han
utblottade sig själv.
Det var emellertid icke blott Creutz’ böcker och byxor,
som Lidner olovande lade sig till med. Creutz har även
beskyllt honom för att ha tillägnat sig delar av en opera, till
vilken ministern gjort ett utkast, och insatt dessa delar i sin
egen opera »Medea». Härvidlag har det tydligen varit
svårare för Lidner än vanligt att skilja på mitt och ditt, eftersom
han av Creutz fått i uppdrag att vara sin chefs medarbetare.
Hur godhjärtad och fridsam Creutz än var, så är det inte
att undra på, att han ledsnade på sin handsekreterare och
bad konungen att få slippa honom. Gustav måste således
kalla hem Lidner förr, än ämnat var. Skaldeynglingen hade
gäckat sin höge beskyddares förhoppningar och lämnades nu
av konungen åt sitt öde.
Men den period av Lidners liv, som nu börjar, är i poetiskt
avseende hans glanstid. Under åren 1783 och 1784 utkomma
tre av hans fyra mest betydande arbeten, nämligen
»Spastaras död», operan »Medea» och »Året 1783».
Lidner hade i Stockholmsposten läst om den fruktansvärda
jordbävning, som år 1783 förstörde en stor del av Messina.
Ett av olyckans offer var den sköna markisinnan Spastara,
som vid första jordskalvet dånat och blivit av sin man släpad
till porten. Men under det han höll på att skaffa sig något
fartyg till deras räddning, återkom hon till medvetande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
