Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 / 208 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Bengt Lidner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Hennes första tanke gäller deras lille son, som ligger i sin
vagga inne i huset. Hon rusar dit och rycker till sig barnet,
men i nästa ögonblick ramlar trappan ned. Hon flyr från
rum till rum undan nedfallande bjälkar och stenar.
Äntligen kommer hon ut på en balkong, och med den lille på armen
anropar hon människorna om hjälp. Då störtar huset in.

Bengt Lidner. Samtida kopparstick.

Denna händelse måste särskilt utöva dragningskraft på
ett så känsligt sinne som Lidners: Spastara var ju ung och skön,
moderskärleken hade alltid i Lidner ägt en varm lovsångare,
och händelsen erbjöd rika tillfällen för honom att gråta över
andras olycka. »Grevinnan Spastaras död» blev också
Lidners mest populära poem, det vid vilket hans namn
företrädesvis är fäst.

Skalden rycker här läsaren med sig och låter honom leva
med mellan ljungande åskviggar, svallande sjöar, gungande
klippor och störtande murar:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>