Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Bengt Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Lidner hade nu blivit populär. Men på skaldenamnet kunde
han inte leva. Han hoppades ännu på en fast anställning av
konungen. Personen Lidner stod dock alltid i vägen för
skalden Lidner. Han var alldeles omöjlig för det praktiska
livet, omöjlig att få till ett ordnat levnadssätt. Mest levde
han som »middags-snylting» i förmögna hus, där det svagare
könet på förhand var ljuvt sympatiskt stämt mot den
kringvandrande trubaduren. Själv försummade han ej heller
att framställa sig i vemodsfull dager. Han kallade sig en
av olyckan förföljd »yngling» — fast han fyllt trettio vårar
— en yngling, som »i blomman av sin levnadsvår i förtid
nalkades sin förvandling». Många voro de läsarinnor, om
vilka det gällde, att
»så mången månskensnatt
med ’Lidner’ i sin hand hon satt
och grät förtjust och drömde vaken».
»Han öppnas, gravens port. De tröga gångjärn knarra,
och lampans matta sken på svarta marmorn darra.
Hur strömmar mörkrets flod! Hur nordan, sträv och snar,
vitt över nattens djup med stormars tordön far!
Dess dunder uvars läte bryter,
och rovet under vargen ryter,
och irrbloss vina fram med blod i mina spår,
och jag — hur ödsligt! — jag på grifter vilse går.
Så irrande den dräptes vålnad svävar,
där skogen som ett spöke står
och hemsk i vintrens svepning bävar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
