Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Bengt Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Till största delen bestå hans diktalster nu av tiggarverser
och tiggarbrev till Gustav III och andra högtstående personer.
»Diktalster» äro de, även när det gäller rama prosan. Ty det
finns dylika opus, där man knappast kan hitta en enda sann
rad! Efter konungens död blev det förmyndarregeringens tur
att uppvaktas med smickrande dikter. Belöningen kom också
1792, då Lidner fick fullmakt å kunglig sekreterares namn,
heder och värdighet. Han skrev i barnslig förtjusning till
sin vän Thorild: »Vi Bengt Lidner, med Guds nåde Sveriges
Norges, Götes och Vendes konungs sekreterare, hälse Eder,
Oss älskelige Thomas, vänligen.» Med sekreteraretiteln
följde en liten pension. Men den räckte icke till för att hålla
nöden borta. För sina vänner blev han allt besvärligare att
ha att göra med. De riskerade att, när de kommo hem, finna
skalden liggande redlös i deras bostad, skåpen uppbrutna,
kläder och husgeråd pantsatta. Men Lidner själv kunde icke
finna något orätt däri.
Mera komisk är en anekdot, som belyser hans oförmåga att
skilja på mitt och ditt. En afton var han på ett värdshus
tillsammans med de tre glada skalderna bror Bellman, bror
Hallman och bror Kexél samt några andra, däribland Thorild.
Thorild hade med sitt blixtrande snille till den grad hänfört
sällskapet, att Lidner kände behov att på något utomordentligt
sätt ge sin beundran tillkänna. Han avlägsnade sig för
ett ögonblick, men kommer snart tillbaka, bugar sig djupt
för Thorild och överräcker till honom en käpp med guldknapp,
under det han högtidligt deklamerar:
»Så oordentlig som mitt snille,
så krokig som min rygg, jag denna käpp dig ger;
och är det ödets fel, om jag ej skänker mer
åt den, jag Peru skänka ville.
Men all den rikedom, det stolta Peru ter,
kan ej belöna Thorilds snille.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
