Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Bengt Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försonar alla felsteg. Med en viss förkärlek lägger Lindegren
an på att framställa dramatiska gestalter, som han
modellerat efter sitt eget jag. En sådan typ är den »förförde»
ynglingen, som visserligen ej kan frikännas från en beklaglig
fallenhet för utsvävningar — men vad gör väl det, då hans
hjärta i grund och botten ju är rent och ofördärvat. Priset
i popularitet bland hans poem togo två dikter, som tillkommo
i samband med hans skilsmässa. Med den ena sökte han i
sista stund beveka sin Sophie från att taga det avgörande
steget:
»Suckar, böner, knäfall, ånger
blidka vreden hos en rättvis Gud.
Han förlåter tusend, tusend gånger
mänsklighetens brott mot himlens bud.
Vilken dödlig ville han ej skona,
blev ej för Dess högsta domstol fri?
Varför då, när man kan Gud försona,
är du obeveklig, min Sophie?»
»log med honom åt de papilloner[1],
som kring sköna blommor fladdrade,
log åt herrar, grevar och baroner,
kurtisaner och förförare.»
»Där vid brädden av den lugna bäcken
du din Karl en evig trohet svor.
Där i skuggan av den vilda häcken
blev du älskarinna, vän och mor.
O Sophie, slit ej de klena banden!
Vänta litet — giv dig tålamod!
Snart du ser mig evigt stött från stranden
fara över dödens svarta flod.
Då, då skall du mot din vilja gråta[2]
mina öden, mina villors lott,
känna först min kärlek och förlåta
mina fel och ångra egna brott.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
