Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - Bengt Lidner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men hustrun hade vid det laget hunnit bli härdad mot alla
hans vackra ord och böner. Hon tog det avgörande steget
och slet »de klena banden». Just när de bägge
kontrahenterna gingo ur ut konsistorierummet för att hädanefter
vandra skilda vägar, skall Lindegren ha författat dikter
»Farväl, Sophie»:
»Farväl, Sophie! Vi se varandra åter,
fast aldrig, aldrig mera här.
Men i den värld, där ögat aldrig gråter,
där hjärtat aldrig hatar, blott förlåter,
o låt mig hoppas att få se dig där!
Farväl, Sophie! Var god emot vår Milla[1]!
Glöm gärna mig, men henne aldrig glöm!
Och straffa ej den menlösa och lilla
för faderns skull, som kanske har gjort illa —
hon är vår flydda sällhets sköna dröm.
Farväl, Sophie! Jag dessa rader teknar
med darrande och övergiven hand:
jag gråter, ryser, rodnar, och jag bleknar
för detta hjärta, som ej mera veknar.
Farväl, Sophie| Nu slits vårt sista band.
Farväl, Sophie! De stunda nu, de tider,
då även jag blir lugn och kall och fri,
då detta hjärtat icke mera svider,
ej klappar, blöder, suckar eller lider.
Men kanske kommer då din tur, Sophie.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
