Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Det låg ett skimmer över Gustavs dagar» - »De lärda mödors patriark»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Gjörwells äldsta dotter var en begåvad och hurtig flicka,
som skulle bli mor till Karl Jonas Ludvig Almqvist, vår
litteraturs egendomligaste konstnärs- och grubblarsinne. Den
yngre dottern, Stava, var en vek och överspänd flicka, som
blev en av tidens mest bildade svenska kvinnor och ändå icke
alis verkade blåstrumpa.
År 1791 trädde bägge döttrarna i brudstol. Därefter blev
Kaptensudden för enslig för de bägge gamla, och de flyttade
in i staden. Saknaden efter sina barn fyller Gjörwell med
vänskapsförbindelser, som värma hans ännu i sjuttioårsåldern
ungdomliga hjärta. Ett av hans föryngringsmedel var
umgänget med naturen. »Stockholmsnejden var för honom en
herderoman, som han aldrig tröttnade att läsa och omläsa»,
säger Levertin. Så snart solen tittar fram en vinterdag,
vandrar han ut till Djurgården för att njuta av landskapet
och dess återspegling inom honom själv. Med tacksamhet
tänker han då »på all där åtnjuten lycksalighet och på den
som ännu kan mig där tilldelas», och ur överfullt hjärta går
en suck: »Gud bevare det kära, det vackra Stockholm!»
När våren kommer, börjar han göra utfärder utåt Manilla
och Saltsjön till gröna skogar och ängar, helst i sällskap med
en kär vän. Från dessa turer kommer han hem föryngrad
och med ny arbetskraft. De små naturbilder, han i sina brev
ger från dessa strövtåg, äro också pärlor av känslig
skildringskonst. Vilket skimmer av den första vårdagen ligger ej i
rader som dessa: »Första vackra söndagen vandrar jag till
Djurgården för att där uppleta och plocka den späda
blå- eller vitsippan, som nu visar sig. De växa på höglänta
skogsängar, var solen mest kan verka, även i lundar vid källdrag
och rännilar. Vi skola söka detta årstidens första enkla offer.
Blomman är icke mycket lysande eller mångbladig men vacker
och liknar oskulden.»
Men sekelskiftet kom med olycksmoln. Den yngre dotterns
man, som var en rik affärsman, gjorde konkurs, och därmed
förlorade Gjörwell sitt ekonomiska stöd. Nu börja onda dagar
med brödbekymmer och sorg för »den gamle daglönaren».
Ett ännu tyngre slag drabbade dock de gamla i och med den
äldsta dotterns sjukdom och frånfälle.
Efter detta börjar den gamle Gjörwell bli verkligt gammal.
Mer och mer drar han sig inom sin lilla värld, där hans käraste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
