Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Andeskådare, skattgrävare och spåkvinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
största odugling, jag känt», och »en bindfärdig galning, som
hade fanen själv i kroppen».
En av hans mest uppseendeväckande åtgärder var den
skattgrävning i källaren till ett »förtrollat» hus vid
Österlånggatan, som han förledde hertig Karl och flere högadliga
personer till att vara med om. Huset, som numera bär numret
24, var av gammalt beryktat som spökhus. Enligt en sägen
skulle dess tjocka murar fordom ha omslutit ett
nunnekloster, i vars källarvalv stora skatter blivit inmurade. Det
påstods t. o. m., att »en malmletare under edsplikt intygat
och attesterat, att här fanns det skatter till ungefär
etthundratrettio tunnor gulds värde». Dem skulle nu
Ulfvenklou med bistånd av högre makter bringa i dagen. Ehuru
arbetet omgavs med stor hemlighetsfullhet, kom ryktet
därom snart ut.
Grävningarna togo sin början i februari 1784 efter
förutgången »magisk rökning» och under högtidliga ceremonier
och pågingo till i maj, då Ulfvenklou fick för enskilda
angelägenheter resa till sin hembygd i Småland. Härifrån
berättar han på sitt hemlighetsfulla språk, till sin vän Ruuth[1],
som också var med ibland skattsökarne, om ett värdefullt
fynd av annat slag. »Jag har nu», skriver han, »uti en tjock
skog funnit en svart gubbe, som är onaturligt hemma i
skattegrävningar, har grävit upp över 15 skatter och känner det i
grund. Ovan nämnde gubbe vill jag taga med mig till
Stockholm. Han vill i juli resa för att piska andarna till lydnad.»
»Svarta gubben» var ingenting annat än en vanlig
allmogeman vid namn Håkan Persson. Han skulle nu visa, vad han
dugde till vid skattgrävningen, som återupptogs i juli med
djupt allvar och under högtidliga processioner in i de mystiska
källarvalven. Men den gode Håkan Perssons roll var snart
utspelad och Ulfvenklous likaså. Det sistnämnda berodde på
Reuterholms avundsjuka över det inflytande, som den
profetiske löjtnanten vunnit över hertig Karl. Genom
Reuterholms intriger blev Ulfvenklou fram på hösten
sjökommenderad för en längre tid framåt. Därefter övertog Reuterholm
själv ledningen av skattgrävningarna, men resultatet blev
och förblev naturligtvis lika med noll, förmodligen därför
att man ej riktigt förstod konsten att »piska andarna».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
