Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Andeskådare, skattgrävare och spåkvinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ulfvenklou stod emellertid fortfarande genom brev i
förbindelse med hertigen och delgav honom den viktiga
underrättelsen, att han, Ulfvenklou, en natt »fått sin första
ordination av Herrans ängel och erhållit naturens, nådens och
allmaktens nycklar i närvaro av vittnena Gabriel, Uriel, Raziel
m. fl.». Han kunde också glädja fursten med hälsningar från
den ryktbare trollkarlen Cagliostro, som denna tid var bosatt
i Paris och var föremål för nästan hela Europas intresse. I
Egypten hade denne märklige man fått lära sig alla de
hemliga kunskaper, pyramiderna innehöllo. Tack vare ett
hemlighetsfullt rött pulver bevarade han sig evigt ungdomlig.
Han hade makt att frambesvärja de dödas andar, och han
brukade supera i sällskap med Cesar och Kleopatra. Han
gjorde stora affärer med sitt charlataneri, särskilt med sina
livselixir och skönhetsvatten.
Trots sitt avancemang inom andevärlden och sina
förbindelser med världens mest berömde trollkarl, fick emellertid
Ulfvenklou bittert röna, att hans roll inom Stockholms stora
värld var utspelad. Han drog sig då tillbaka till lantlivet med
kaptens avsked. Hertig Karl var honom dock alltjämt
bevågen, och när han i enlighet med den forne löjtnantens spådom
blev Sveriges konung, gav han spåmannen en årlig pension.
Hur lätt hertigen var att lura fick man se år 1803, då
en mystisk frimurare, en hovsekreterare Boheman,
uppträdde i Stockholm och drog honom vid näsan. Han höll
mystiska sammankomster i ett rum i slottet, som hertigen
låtit inreda till tempel. Gustav IV Adolf fick emellertid
nys om saken och ingrep. Men hertigen bedyrade, att
Boheman var en människa med övernaturlig förmåga, och
till bevis åberopade han trenne underverk, som mannen gjort.
En dag hade Boheman plötsligt fått ett konvulsiviskt anfall
och sjunkit ned i en soffa med orden: »På den och den
gatan» — han nämnde en gata långt bort på Söder — n:r
det och det »i en vindskammare till höger ser jag en ung
man sitta i förtvivlan, färdig att taga sitt liv. Hjälp,
hjälp snart!» Hertigen skickar bums en adjutant i väg till
det anvisade stället — man slår upp dörren och finner en
baron Tilas sittande med ett par laddade pistoler på ett
bord. Han håller just på att sluta ett brev, vari han
underrättat en släkting om sitt beslut att genast efter brevets
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
