Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 / 284 (1913-1939) Author: Carl Grimberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Konungens gullgossar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Kronprinsen var då två och ett halvt år gammal, och man
kan ej gärna annat än dra på munnen vid tanken på den
levnadsglade och elegante 24-årige gardeslöjtnanten såsom
ett slags kunglig barnpiga. Den nye kavaljerens debut såsom
barnskötare var föga lovande. Prinsen var vid dåligt lynne
och hälsade Armfelt med ett slag vid örat redan första dagen
av kavaljerens tjänstgöring, därför att den lille ej blev buren på
armen, och Hans kungl. höghet visade en avgjord benägenhet att skrika,
spjärna emot och köra sin nye skötare på dörren. Men Armfelt tog sin
sak hurtigt och bestämt. Prinsen fick lära sig lyda, och snart var den
lille varmt fästad vid sin glade och trevlige kavaljer.

G. M. Armfelt. Kopparstick efter medaljong av Sergel.

Armfelt blev också konung Gustavs förklarade favorit och utnämndes
till överstekammarjunkare med generallöjtnants rang, ett
hastigt avancemang för en, som tre år förut varit fänrik. Han var
outtröttlig i att genom kvicka infall och ständigt nya förströelser jaga bort
ledsnadens och enformighetens ande, för vilken Gustav fasade mer
än för något annat. Armfelt var dessutom en verklig
begåvning, ett klart huvud med snabb tankeförmåga, men
genom sin omättliga njutningslystnad och sitt lättsinne blev
han en farlig vän till en konung, vars stora svaghet just var
törsten efter nöjen.

Säkert är emellertid, att Armfelt gengäldade konungens
vänskap med en varm tillgivenhet. Han skulle, såsom hans

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>