- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
293

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Folkgunsten förbytes i missnöje

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

myndigheterna måste vidtaga särskilda åtgärder till
förekommande av smittsamma sjukdomar. Kungörelse
utfärdades om pumpning, rengöring, vädring, eldning och rökning
på alla de platser, som varit hemsökta av översvämningen.
I de byar, som haft känning av vattuflödet, skulle »stockeldar
underhållas varje morgon och afton de timmar, då ångor
utur jorden isynnerhet uppstiga», och uti dem skulle
»inläggas allt vad som kan förorsaka en hälsosam rök och lukt
och varpå tillgång finnes».

*     *
*



En dag på våren 1779 tog sig missnöjet mot Gustav III
ett uppseendeväckande uttryck i tidningen Stockholmsposten.
Där lästes då en insändare av en person, som kallade sig
Publicola, vilken fortsatte i nästa nummer av tidningen och i
de skarpaste ordalag klandrade konungens rådgivare och
ämbetsmän, isynnerhet för deras beteende i brännvinsfrågan.
Sådana åtgärder som kronobrännerierna voro enligt
författarens mening rent av olagliga och måste minska folkets
kärlek även till den bäste konung. Men Publicola gick ännu
längre och angrep även själva regeringssättet, vilket han
karakteriserade såsom upplyst despotism.

Så djärva ord hade ej varit hörda i det offentliga livet efter
1772. Närmaste påföljden blev, att de bägge tidningsnumren
beslagtogos. Det befanns, att författaren var en litteratör
Halldin, en både begåvad och välmenande man men en
fantast och äventyrlig existens. Han blev häktad och ställd
under åtal. Domen lydde på livets förlust för majestätsbrott,
men konungen efterskänkte av nåd straffet och gav Halldin
tillstånd att, när han så ville, frambära sina anmärkningar
direkt till konungen. Den tillåtelsen begagnade sig mannen
också flitigt av. I konungens brevsamling finnas en mängd
brev från honom, hållna än i smickrande, än i profetiskt
varnande och bestraffande ton.

Nya företeelser av liknande slag som Publicolas insändare
gjorde emellertid ett brått slut på Gustavs månhet om
tryckfriheten. Han utfärdade därför påföljande år ett tillägg till
1774 års tryckfrihetsförordning, varigenom hädanefter
boktryckaren gjordes ansvarig i alla tryckfrihetsmål utom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0295.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free