Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Det mörknar
- Folkgunsten förbytes i missnöje
- Äventyrspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Maj:t om förlåtelse. Det fick han och pengar till, och sedan
lovade han hålla mun. Alla hederliga människor voro glada
över att ha blivit befriade från »denna arga hunds skällande».
Men de inskränkningar, konungen företagit i tryckfriheten,
förmådde icke kväva utbrotten av det missnöje, som rådde
i landet. Då tillgrep Gustav år 1785 den ändå förhatligare
åtgärden att låta rätten att utge tidningar och tidskrifter bero
av kungligt privilegium. Detta tilldelades boktryckaren
ensam, vid risk att så snart privilegiet missbrukades, komme
det att indragas. Därmed hade tryckfriheten i själva verket
»fått sin sluteliga bane». Indragningsmakten var införd
i Sverige.
Äventyrspolitik.
BITTERT var det för ett så känsligt sinne som Gustavs
att ha förlorat sitt folks kärlek. Den glada,
ungdomsfriska delen av hans bana led mot sitt slut; hans själs
jämvikt var rubbad. I hovlivets brusande nöjen sökte han
döva sin oro, i det diplomatiska spelet staterna emellan grep
han allt ivrigare efter en avledare för sin ärelystnad. Han
började drömma om segrar och erövringar, som skulle hölja hans
regering med ära och göra honom lik hans hjälte Gustav
Adolf och med ett slag återvinna folkgunsten.
Men på sådana planer hade konungen icke med sig de gamla
rådgivarne, varken bröderna Scheffer eller Liljencrants.
Gustav ledsnade på deras ideliga förmaningar till försiktighet
och sparsamhet.
Att Karl Scheffers gamla inflytande hos konungen avtagit,
var lätt att se. Det märktes redan därpå, att »vallgubben»,
såsom de unga hovmännen hånande kallade honom, alltmera
sällan syntes vid hovet. Däremot kunde ej ens den
skarpsyntaste iakttagare märka någon förändring i Ulrik Scheffers
ställning. Ännu på sommaren 1782, när agent i Lissabon
skulle tillsättas i utrikeskonseljen, gick det till så, att
konungen frågade: »Vem är det, som riksrådet Scheffer
intresserar sig för?» Vederbörande statssekreterare upplyste,
att Hans Excellens önskade, att valet fölle på Kantzow.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0297.html
