Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Äventyrspolitik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
3,000 daler s. m. Konungen lär ha velat ge honom 4,000, men
Scheffer skall ha undanbett sig av hänsyn till statens knappa
tillgångar. Däremot kunde han icke hindra konungen från
att på ett annat sätt visa sin trogne medhjälpare tacksamhet.
När Gustav genom Liljencrants fick höra, att Scheffer just
skulle betala sista återstoden av sina skulder från sin franska
ambassad, 20,000 francs, skyndade han att inbetala summan
och sände Scheffer kvittenserna. Med dem följde ett brev,
vari konungen uttalade sin önskan att gottgöra, vad Scheffer
i statens tjänst uppoffrat, och att betrygga hans ålderdoms
lugn och trevnad. En vackrare avgång har väl aldrig en
konung berett en trogen tjänare. Den hedrar både Gustav III
och hans minister. — Ulrik Scheffer tillbragte sina
återstående levnadsår fjärran från politiken. Han överlevde sin
konung och dog 1799 vid 83 års ålder.
Till Scheffers efterträdare utsåg konungen sin ambassadör
i Paris, den blide skalden Gustav Filip Creutz — en
fantasimänniska och vek karaktär, som naturligtvis alls ej
var mannen att upptaga Ulrik Scheffers mantel. Creutz var
en begåvad och älskvärd människa, men hans oerhörda
tankspriddhet gjorde honom ibland litet löjlig. Det påstås dock,
att han ibland drog nytta av denna sin allbekanta svaghet.
Han begagnade sig av den för att slippa ifrån folk, som
kommo och ville tala med honom om obehagliga ämnen.
Betänkligt för den nye utrikesministerns auktoritet var,
att hela hans existens var beroende av konungens gunst.
I likhet med flertalet diplomater på den tiden var han
nämligen skuldsatt upp över öronen. Han kunde aldrig sköta
pengar. Hans godhet mot landsmän hade ofta blivit
missbrukad, och han hade fallit offer för den spelpassion, som
rasade vid franska hovet. Creutz förföljdes också av en envis
otur i sitt hasardspel. Hans enda tillflykt blev då hans
»skyddsgud», som han måste anropa om räddning undan offentlig
skandal. Och »skyddsguden» var nådig och hjälpsam men
måste i sin tur göra många krumbukter för att inför
Liljencrants dölja verkliga orsaken till ambassadörens obestånd.
Senast när Creutz skulle resa hem, måste konungen ge honom
50,000 francs — annars hade ambassadören ej kunnat komma
ifrån Paris. Och ändå lämnade han Frankrike med en skuld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
