- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
299

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Äventyrspolitik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Liljencrants kunde ej uppfatta den skarpa läxan annat än
som en indirekt anmodan att begära avsked, och det gjorde
han också. Men så långt ämnade Gustav icke driva saken —
ännu. Ännu var Liljencrants omistlig för den utländska
kreditens skull. Han stannade kvar till på hösten 1786, då han
utnämndes till riksråd och halvt i onåd entledigades från sina
övriga befattningar efter att i nära fjorton år ha under svåra
förhållanden handhaft Sveriges finanser med stor skicklighet
och en högst sällsynt oegennytta. Fastän han under de sex
första åren icke hade mer än 400 rdr i lön, hade han likväl
för sina stora låneoperationer icke mottagit något arvode för
sig själv eller sina biträden. Genom att sålunda taga saken
direkt om hand hade han åt statsverket inbesparat minst
100,000 rdr, som bankirerna annars skulle ha tagit i provision.
Men sin egen förmögenhet hade han till större delen satt till
för förvaltningen av kronans pengar.

Konungen, som länge sett sig om efter ett smidigare och
mindre självständigt verktyg för sina finansplaner, tog till
hans efterträdare Erik Ruuth, en man som nu i några år
haft hand om hertig Karls svårskötta ekonomi och genom
sin rike svärfar ägde goda förbindelser med Stockholms
ledande finansmän. Själv var han utan tvivel en dugande
medelmåtta men knappast mycket mer.

Furstemötet i Fredrikshamn.



För Gustav III:s fantasi hägrade bilden av den segerkrönte
fursten, som mötes av sitt folks jubel och beundras av hela
världen. Erövringspolitiken låg i blodet hos honom liksom hos
de flesta andra furstar i den samvetslösa kabinettspolitikens
tidevarv. Man anför också det betecknande yttrandet av
honom: »Det behövs ett krig för att sätta prägel på en
regering.» Hans planer riktade sig först på Norges erövring, varom
han drömt redan i början av sin regering. Hans ärvda ovilja
mot Danmark hade ökats genom denna makts hållning vid
tiden för statsvälvningen, och tanken på en plötslig kupp vid
lämpligt tillfälle hade länge legat och grott i Gustavs sinne.
Han trodde, att det gynnsamma ögonblicket var kommet på
våren 1783, när ett nytt krig förestod mellan Danmarks

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free