- Project Runeberg -  Svenska folkets underbara öden / VII. Gustaf III:s och Gustav IV Adolfs tid 1772-1809 /
305

(1913-1939) [MARC] Author: Carl Grimberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det mörknar - Äventyrspolitik

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vidare skada. Emellertid ådrogo sig dessa tillfälligheter de
ivrigaste handklapp och bifallsrop. Så snart en oxe blivit
trött eller sårad, fördes han ut, och en annan insläpptes.»

Vistelsen i Pisa blev dödande tråkig både för konungen
och för hans svit. Vädret var kallt och otrevligt, säsongen var
slut, och svenskarne voro nästan de enda kurgästerna. Gustav
förströdde sig genom utfärder till Livorno och Lucca samt
påhälsningar hos storhertig Leopold av Toskana — sedermera
kejsar Leopold II — som vistades i Pisa. Storhertigen ville
liksom Gustav gälla för en av upplysningens föregångsmän
på tronen, och de bägge furstarne hade mycket att språka
om. Men Gustav anade icke, att »den sluge florentinaren»
begagnade tillfället att utforska hans politiska tänkesätt och
planer. De oförsiktiga yttranden, han fällde om Ryssland
och dess kejsarinna, inberättades av Leopold till hans broder
kejsar Josef II och av denne till Katarina.

Måhända får man tillskriva Pisas tråkighet huvudsakliga
förtjänsten av att Gustavs arm blev bra redan efter 14 dagar.
Han styrde då kosan till en trevligare plats, till Florens, där
han stannade en hel månad under nöjen och outtröttliga
studier av de rika konstsamlingarna från antiken.
Omedelbart efter ankomsten dit har Armfelt antecknat i sin dagbok:
»Konungen själv visade oss vägen, ty stadens karta hade han
redan i sitt huvud.» Därifrån fortsatte Gustav till Rom, dit
han anlände sent på julafton. Här befann sig en annan
berömd furste, nämligen ingen mindre än tyske kejsaren
Josef II, som Gustav redan träffat i Florens. På juldagen fick
världen bevittna det sällsamma skådespelet, att medan påven
själv förrättade mässan, knäböjde kejsaren vid foten av S:t
Peters altare sida vid sida med efterträdaren till den konung,
som 150 år förut fallit såsom Roms störste och ärofullaste
motståndare. Något närmande i övrigt medförde dock icke
mötet mellan de bägge monarkerna. De voro också alldeles
för olika varandra. Kejsar Josef var nykter och prosaisk,
enkel i sina vanor och sträv i sitt uppträdande. Han
kunde inte alls med en sådan natur som Gustav III, som bar
nordstjärnans kraschan t. o. m. på nattrocken. Däremot
blev konungen mycket förekommande mottagen i Vatikanen
av påven, den gamle vänlige Pius VI, som satte värde på
Gustavs fördragsamhet mot katolikerna i Sverige.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 19:30:36 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/sfubon/7/0307.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free